Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape gick in i huset och såg Oliver och Lova satt och gosade men gick in i badrummet och ställde sig framför spegeln och såg att han var en aning blek men han sänkte huvudet och suckade.

Lova hade sett att snape hade sett dom.

Oliver hade somnat hos lova.

Snape gick ut från badrummet efter en stund och såg mot Lova och sa.
- Lova....Oliver måste veta....sanningen om mordet....på Albus.....och jag måste vara den att berätta.

" Sev han är för liten" sa lova och kollade på honom.

Snape skakade på huvudet och sa.
- Nej Lova.
Om han får veta det senare så kanske han aldrig förlåter mig.
Det var på grund av rektorn jag bröt ihop och det måste berättas nu Lova.
Det kan inte vänta....Han föddes under oroliga tider Lova så han måste få veta sanningen nu.
Snälla....Han är min son också.

( Hur gammal är oliver)

Lova reste sig upp med oliver sovandes i famnen.
" Han är fortfarande ett barn" sa hon och gick upp till Olivers sovrum och la honom.

Snape föll ihop och grät igen inte ens hans egen Lova älskade honom och hon hade sagt Ja igår.
Var det vara ett falskt ja?



(Mogen nog att veta)

Lova kom tillbaka till Sev.
" Han är 3 han är fortfarande liten" sa hon.

Snape tittade på henne med tårarna rinnande nedför kinderna och sa.
- Han är barn tills han är 17 Lova.
Jag tänker inte vänta tills dess.
Faktum är att jag kommer inte att må ett dugg bra fören han vet.
Han vet att han föddes för bara nåt år sedan och att det var krig och att det fanns en trollkarl som kallades mörkrets herre.
så nog är han mogen att höra sanningen Lova.
Snälla han är mogen att höra det..

" visst berätta den då" sa lova surt och la armarna i kors.
" Men om oliver blir annorlunda efter att du har berättat skyller jag allt på dig" sa hon och lämnade rummet. Hon gick ut till hallen och drog på sig jackan och skorna och gick.