Prs. Tonksklubbsfamiljen[swe]prs.

Tink

När jag såg den vackra kistan mådde jag illa. Den var så fin. Varför? De kan inte dölja att döden är ful, hemsk. Varför ens försöka?

Plötsligt var vi framme och jag sjönk ned på knä och telepaterade till honom:
Pappa, är du i himlen nu? Hör du mig? är du lycklig? Saknar du oss? Vi saknar dig. Vi saknar dig Pappa. Hör du mig? Kommer jag till dig någon gång? hallå? Hallå? HALLÅ!?"
"HALLÅ SVARA DÅ!!!!" skrek jag till sist och det blev helt tyst. Jag ångrade mig direkt.
"Förlåt" viskade jag med huvudet riktat mot marken. "Vila ifrid"

Azia

Mamma hade ställt en korg med vita rosor bredvid kistan. Jag förde försiktigt ner handen i korgen och tog upp en ros. Taggarna hade stuckit mig i fingret och jag sög på det för att få bort blodet. Sedan la jag rosen på kistan bredvid de andras, över punkten där hans hjärta borde vara. Det borde slå, dunka taktfast i bröstkorgen. Så många gånger jag hade hört det ljudet när jag lutat huvudet mot hans bröstkorg. Nu slog det inte längre. Pappa var död.

Pappan är död och jag vet inte på vilket sätt vi ska återuppliva honom isf. Jag vet inte hur vi ska göra

mamma kan träffa en ny man... Efter ett tag alltså

Priim

Jag la en ros.

Josse —

Jag trollade fram en gul ros, dethade varit hans favorit.

Will
Jag lade en rosa ros på kistan som jag själv hade plockat från trädgården.

Azia

Till slut satte jag mig på en kyrkbänk och grät en stund. Det var så sorgligt, jag hade gråtit så mycket att jag inte kunde fatta att jag hade några tårar kvar.

Priim

Jag satte mig brevid Azia och grät.

Efter att all lagt sina rosor Så kollade jag upp på kistan igen. Ur min ficka plockade jag upp en vacker solros. Jag plockade av ett frö och stoppade det i munnen. Om han också åt av den i himlen skulle vårat band aldrig spricka. Så hade jag målat upp det iaf.

Jag la solrosen varsamt ned på kistan och tog sedan upp en färgpenna. Jag målade hjärtan, blommor och krummelurer runt solrosen där den låg på kistan. Det hela blev mycket vackrare och jag fortsatte, fortsatte tills hela kistan var full av vackra spiraler och mönster. Jag lät en tår falla ned på kistan och stod sedan bara still och kollade. Var detta verklighet?

Mamma/Mattan

Jag tittade och log när jag såg den nu målade kistan. Jag la handen på kistan, slöt ögonen och drömde om dagen då jag först träffade Remus.