Flygande giraffer!

Rachel sov tungt hela natten, vid ett tillfälle började hon kvida och drömma men det slutade efter ett tag då hon kände David vid sig. Då morgonen kom med solen som lyste in genom fönstret så vaknade hon och såg leende på David som hade armen om henne. Hon kysste hans panna innan hon försiktigt tog sig upp och rättade till sina kläder och allt. Hon satte sig sedan på sängen igen då hon inte ville gå och äta utan honom.

David mumlade något ohörbart och drog täcket om sig. Han hade om igen inte kunnat sova och somnade sent vilket gjorde att han var trött nu.

Rachel hörde hans mumlande och suckade. Hon antog att det kanske dröjde ett tag innan han steg upp så hon tog sig in till hans badrum och stängde dörren. Hon hällde upp vatten i det stora karet och klädde av sig och började kliva i. Hon tänkte inte på det fören hon satt i karet var stort och vattnet nådde henne nästan över munnen. Hon blekande då hon märkte det och mindes genast sjön, hur hon sjunkit ner och långsamt börja drunkna.
Hon kunde inte hindra sig själv utan bleknade och fick panik. Hon for upp ur karet så hon välte ut allt vatten med en hög duns och halkade i det själv i det. Hon kröp ihop på golvet lågt snyftandes och blundade hårt. Hon ville inte minnas, inte vara rädd för att vara i vatten. Hon kröp ihop mer då vattnet nådde henne.

David for yrvaket upp då han hörde dunsen. Snabbt tog han sig till badrummet där vatten börjat rinna ut på golvet.
"Rachel!" skrek han och ryckte upp dörren, såg allt och föll på knä vid henne. Han drog in henne i sin famn och tröstade tyst.

Rachel snyftade panikslaget och bara kröp ihop mer och mer för att undkomma vattnet och skydda sig och drog till sig en handduk som hon virade om sig.. Men då David kom in kröp hon ihop i hans famn och snyftningarna blev kvävda mot hans skjorta. "Jag kan inte...Minnena är för starka" mumlade hon darrigt. Hon kunde klara det om vattnet inte var alltför mycket eller djupt men det var en sak hon fick öva och våga sig på.
Tillslut drog hon sig försiktigt ur hans famn då hon lugnat ner sig och torkade tårarna. "Tack" mumlade hon och tog sig darrigt upp på benen.

(Vill du kanske hoppa ett tag? Fram tills bröllopet eller någon vecka innan? x))

(Ca en vecka innan ^-^)

David satt i biblioteket med Samantha och hennes Marie, de hade nyss anlänt och David hade bett tjänarna tända en brasa och ta fram mat till dem. Han hade sänt en av dem att hämta Rachel så de kunde få träffa varandra innan de övriga gästerna kom. Han kunde gissa att de skulle bli god vän med varandra.

Veckorna gick fort för Rachel, hon hade fått gå till sömmerskan med Elionora och fått beställa vanliga klänningar och även en bröllopsklänning, vilket alla hade kommit nu. Hon hade också blivit döpt vilket hon var mycket lättad över och bar nu också ett korshalsband.
Då hon fick kallelsen från David så satt hon i ett annat sällskapsrum och bara tog det lugnt framför brasan. Hon började mer likna den adelsdam hon skulle bli då hon gift sig, med en ordentlig klänning i grönt och till och med en korsett.
Hon tog sig snabbt till David och såg på kvinnorna och log mjukt. "Ni måste vara Samanta och Marie" sa hon och kom fram till dem. David hade ju berättat för henne om dem.

David log då han såg Rachel, hon var så vacker. Hon var döpt och accepterad i kyrkan med, vilket var för honom en lättnad. Han brydde sig inte men samhället gjorde, likt som de skulle bränna dessa kvinnor om de kom på dem.
"Ja, jag är så glad att du lever, kära du. David har inte varit glad, må jag säga, men han hjälpte mig och Marie." sa Samantha och kramade om Rachel som om de varit vänner i evigheter.

Rachel log och kramade kvinnan tillbaka. "Jag har hört det, och han har berättat om er". Hon släppte dem tillslut och såg på dem leendes. "Jag är glad att ni ville komma". De var Davids vänner och därför hennes vänner, han hade sagt åt henne att inte avslöja dem men det skulle hon aldrig ens fundera på.
Rachel tog sig sedan till David och lutade sig lätt mot honom och gav honom en kyss. Hon var glad att hon levde med så detta kunde hända.

"Självklart, sen börjar folk bli misstänksamma med." sa Marie och suckade lätt då de åter satte sig.
David höll om Rachel och kysste henne på pannan och såg på dem samtidigt som han drog ner henne i famnen.
"Ni borde finna era gelikar fast manliga då." sa David fundersamt.