The rich man's daughter(PRS)

"Så bra då frågar jag din far." sa han och tog henne till skrivbordet.
"Men först ska jag skriva att du är här och vad som hänt." sa han och hörde att de kom med Hilde.
"Tar du hand om det? Lägg henne vid Edward." frågade han.

Mona följde med honom och såg sig mer omkring i biblioteket. "Det låter bra" sa hon och log igen innan hon nickade. Hon försvann ut ur biblioteket och förde Hilde till Edwards rum.

Hilde lades vid Edward i sängen hon sov än troligen för någon dryck hon tagit annars skulle hon vaknat vid detta laget. De var en ganska sorglig syn, båda utmärglade och bleka utan livsgnistan kvar.

Lance ordnade med sitt och snart skulle de nog ha fadern här. Han sökte upp henne.
"Säg inget om Hilde eller Edward, han gillar inte dem." mumlade han i hennes öra.

Mona var utanför deras rum och bara stod där, hon hoppades de båda skulle bli bra nu. Annars visste hon inte vad de skulle ta sig till.
"Jag vet" mumlade hon sedan då Lance dök upp och hon vände sig mot honom. Plötsligt insåg hon en sak. "Din far då? Vart är han? Vad tycker han om det här?" sa hon oroligt. Hon var visserligen ingen person som var långt ner i samhället men ändå.

"Att det vore en skam om jag tog Hilde." flinade han till svar men log sedan.
"Han är glad att få huset fullt igen, sen mor dog har här varit trist. Om jag tar mig en fru som kan föra ätten vidare och kommer från en god familj har han heller inget emot." sa han enkelt.

Hilde hade vaknat och såg sig sömndrucket om, var någonstans var hon? Sedan ryckte hon till, hon hade en man vid sig. Hade hon drömt allt om Mona? Var hon åter på gatan?

Mona var ändå inte riktigt lugnad. "Men vart är han då? Är han hemma?" hon såg sig om ifall han skulle komma runt knuten. Men tillslut suckade hon lätt och lutade sig mot Lance.

Edward mumlade något i sömnen och vred på sig så han låg med ansiktet mot Hilde. Han var ärrad och sliten. Fängelselivet var inte lätt.

"På sitt rum, men du ska få träffa honom sedan. Både din och min far måste gå med på giftermålet, jag vill det. Du är fortfarande gift och det blir bara rörigt att förklara allt." sa han lugnande och snart hördes klampet av hästhovar.
"Så nu går du och berättar för din far." sa han och de gick ut på trappan för att möta honom.

Hilde stirrade på honom kunde knappt tro vad hon såg. Var det Edward? Han var förändrad och hon insåg inte själv att hon var det.
Sakta lyfte hon handen och strök ömt hans kind.

Mona nickade sakta och drog ett djupt andetag. Allt skulle bli bra, hon skulle slippa träffa John och leva med Lance istället. Då hovslagen hördes så gick hon ut och möte sin far. Hon kramade lätt om honom och började förklara allt så gott som det gick.

Edward mumlade till igen och slog sakta upp ögonen. Han hade ont och var stel, men han levde. "Lance?" undrade han lågt.

Lance väntade på trappan för att låta dem ha en stund för sig själva. Han skulle inte fråga om hennes hand än, det var alltför tätt intill och hon var än gift. Det krävdes en massa pappersarbete och liknande till detta.

"Inte direkt, Hilde om det säger dig något." sa Hilde och lät handen sjunka det var bara ansträngande att lyfta den.

Mona hade tillslut förklarat allt och hon gick fram till Lance. Hennes far suckade lätt. "Jag får se till att giftemålet bryts...Tills dess så får du inte bo där...". Mona såg hoppfull ut. "Jag kan bo här far". Hon sneglade sedan på Lance. "Om jag får då".

Edward spärrade upp ögonen. "Hilde?" sa han och såg på henne ordentligt. "Du...jag trodde du nästan var död...".