Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Han kan höra vagnen som dras av fyra hästar långt innan den kommer innanför hans grindar. Han slutar spela på pianot och vandrar ut till hallen,
- Brutus! Ropar han och hans närmsta betjänt kommer gående i rask takt men med lugna steg.
- Ni kallade herre? Säger han med mättad och entonig röst.
- Öppnar porten för Nina. Säger Nicolai medan han rättar till sin rock och ser till att hans hår ligger där det ska. Brutus nickar och går i maklig takt fram till porten och öppnar den, Nina kommer gående mot dem med ett stort leende på sina läppar.

Hon vandrar in genom porten och Den stängs bakom henne. Hon klär av sina kappa och håller ut den och släpper taget om den, samma sekund fångar Brutus den lugnt över sin utsträckta arm. "Wow, hon har verkligen vanan av etikett och klass ingjuten i sig." Tänker Nicolai medan han ser på henne.
- Nicolai! Säger hon glatt och går fram till honom, de kramar om varandra och kysser mjukt varandras kinder.
- Nina, välkommen. Säger han och ler ner mot kvinnan som är lite mer än ett huvud kortare än honom trots att hon bär skor med höga klackar.

- Vilken förfärlig resa jag haft, jag förstår inte varför du väljer att bo kvar här, mitt i skogen. Men ditt slott är magnifikt och din egendom stor så samtidigt så ahr du gjort ett bra val, haha! Skrattar Nina ljudligt, hennes röst ekar genom hela slottet. Den är inte mjuk och vacker som Scarletts, men den är ändå vacker och charmig, inte för ljus och inte för mörk och hon vet hur hon ska använda den för att höras klart och tydligt.
- Jag trivs väldigt bra här, det är lugnt, inte så många besökare och jag får vara kvar där jag vuxit upp som barn. säger Nicolai och erbjuder sin arm till Nina som glatt och elegant tar den och de vandrar tillsammans in i balsalen.

Hon hade fått sin mat och Devin åt av sin. Tillsammans åt de tillsammans i rummet och hon hörde en röst efter minuter som gått och hon öppnar dörren för att höra bättre. Ett hugg av svartsjuka eller sorg skar i henne och hon stängde dörren och återvände till maten. Men sedan började en musik höras och hon suckade. Reste sig och tassade ut förr att se vem gästen egentligen var.
Hon smög tyst ner och hon hade en kappa över armarna. Hon tassade med lätta steg och öppnade dörren till balsalen och kollade in.

Nina och nicolai vandrar in i balsalen tillsammans och han häller upp varsitt glas av blod till dem, han räcker det enda till Nina.
- Nicolai, du kom ihåg. Säger hon med ett glatt leende. hennes röda fylliga läppar omsluter hennes vita tänder som en ram och man kan se hennes huggtänder som är otroligt vackra enligt Nicolai.
- Ja, årgång sex är väl din favorit? säger han och ger henne ett vänligt leende.
- Ja, ja det är det. Hihi, fnittrar Nina fram. De delar några meningar och några skratt innan Brutus kommer in i balsalen.

- Herre, vill ni att middagen sak serveras nu eller senare? Frågar han och ser på Nicolai.
- Senare Brutus, jag och Nina ska dansa lite först. Säger han och ser glatt ner på Nina som ger honom ett bländande leende. Brutus nickar och lämnar salen.

Nicolai knäpper med sina fingrar och pianot börjar att spela av sig självt, samma melodi som han tidigare spelade på det. Han tar Ninas hand och leder in henne på mitten av balsals golvet. De börjar dansa en vacker vals, deras kroppar i perfekt harmoni genom dansens alla steg.

"Hon är otroligt vacker, ögon som safirer, blek hy, rött, långt lockigt hår och en perfekt timglasfigur med kurvor på de rätta platserna. Hennes leende är bedårande och jag kan verkligen se elegans i alla hennes små rörelser..." tänker nicolai medan de dansar runt i salen. Han är så fokuserad på dansen och Nina att han inte hör Scarlett komma ner för trapporna och gå fram till dörrens som står på glänt.

Han snurrar Nina tre varv och dippar sedan ner henne så att henne kropp skapar en vacker båge och henne röda hår nuddar nästan det välpolerade golvet. Han ser på hennes bleka hals och utan att tänka efter följer han sina drifter och kysser henne mjukt över halsen. Nina ler och kramar hans hand lite hårdare samtidigt som hon vrider sitt huvud för att kunna följa rörelsen från hans läppar.

Hon ser på honom och hon får tårar i ögonen och kan inte hålla sig för tal. Hon är så svartsjuk och hon ser på dem. Men sen öppnar hon dörren.
- Herr Blackwood! Hon ser på honom och tårarna rinner ner längst hennes kinder och hennes hjärta slår så hårt att hon får svårt att andas..
- jag..
Hon brast ut i gråt igen och hon vände sig om och rsade ut från balsalen och stannade vid ytterdörren men öppnade den inte. hon sprang sedan upp på rummet och lade sig på sängen.

- Herr Blackwood! Jag... Hör han och vänder sin blick mot dörren när han hör sorgen i hennes röst. Han ser hur tårar börjar rinna ner för hennes runda små kinder och det gör ont i hans hjärta. Scarlett vänder sig om och han kan höra att hon springer mot ytterdörren, han står helt stilla och lyssnar efter klicket från portarna men det kommer inte, istället hör han hennes fotsteg medan hon springer upp för trappan och vidare in på sitt rum. Han lyfter hastigt upp Nina och ser på henne,
- Jag är ledsen, jag måste tala med Scarlett, om ni vill kan ni börja njuta av middagen innan mig, bara säg till Brutus. Säger han och sedan försvinner han i övernaturlig fart ut genom balsalen och upp till Scarletts rum.

Han stannar en kort sekund utanför den stängda dörren och hör hennes gråta från andra sidan. Han öppnar dörren och går in.
- Scarlett? säger han med sorgsen röst och ser på flickan där hon ligger på sin säng. Han vet inte riktigt vad han ska göra.

Hon hörde inte att han hade kommit in utan hon grät och hon hade Devin i sängen som slickade hennes hand för att trösta henne. Huvudvärken bultade och hon vred på sig och såg honom.
- Vet d varför jag stannade? För att jag lovade dig. Hålla dig sällskap eftersom du var ensam. Behövde det och jag gjorde det. Med eller utan kontraktet så stannade jag. För jag ville se dig lycklig. Jag är inte lycklig. Men om hon gör dig lycklig så gör slut på mig.
Tårarna rann ner och hon satte sig upp.

Nicolai ser oroligt på Scarlett, hennes tårstänkta ansikte vridet mot honom och orden hon säger är ord han inte vill höra.
- Scarlett jag... Mumlar han och går fram till sängen. Han sätter sig på kanten och stryker hennes hår. Utan att säga ett ord lyfter han upp henne i sin famn som om hon vägde mindre än en fjäder och höll fast henne mot sin bröstkorg. vilket inte var svårt med hans övernaturliga styrka.
- Scarlett, schh, lugna dig nu... Viskar han och ger henne en puss på toppen av hennes huvud.

Hon gråter och hennes ansikte är rött av all gråt. Men när han tar henne i famnen så kämpar hon inte Hon är mer ledsen än arg.
- Jag ska lämna dig. Jag vill inte vara till besvär. Jag ska göra som jag gjorde fört
Hon hade slutat gråta men tårarna gjorde det svårt för henne att prata och hon försökte ta sig loss.
- Snälla släpp
Hon såg på Devin och knep ihop ögonen.
- Nicolai!

Han känner hur hon kämpar i hans famn för att komma loss, men han släpper henne inte.
- Jag ska lämna dig. Jag vill inte vara till besvär. Jag ska göra som jag gjorde först. Snälla släpp. Nicolai! Ropar hon ut, men tårarna gör att hon låter mer ledsen än arg.
- Schh, du ska ingenstans Scarlett. Du lovade mig... Viskar han lugnt i hennes öra och kysser toppen av hennes huvud med sina kalla läppar igen.

Hon kämpar tills krafterna tar slut vilket är inte lång tid alls och hon är stilla i hans famn och hon såg upp på honom.
- Vad gör dig lycklig? att hon är som du? Att du kan äta tillsammans utan att skrämma mig?
Hon snörvlade och torkade bort tårarna och slöt ögonen
- kan jag få lägga mig? Jag har ont i huvudet..
Hon lät fortfarande som hon kunde börja gråta igen och Devin hoppade ner på golvet och morrade som en valp på Nicolai och hon såg på Devin
-Sluta nu pojken sov.