PRS(Dragon Fantasy)

Nalel skakae på huvudet. "Jag vill inte äta alls...Är inte hungrig" mumlade hon. Hon ville bara stanna på sitt rum. "Men gå dit och ät du". Hon drog fram en ren tröja och bytte, även om hennes blåmärken och andra märken syntes bättre.
Plötsligt kom hon på en viktigt sak. "Vad heter det? De här örterna...behöver jag dem?".

"För att inte bli med barn? Jag hämtar dem, och du borde äta något, te i alla fall." säger Meira och lämnar henne för att gå till köket, för att hämta frukost till dem.

Nalel nickade sakta. "Okej" mumlade hon sedan och satte sig på sängen igen. Hon gäspade till igen. Det kändes bättre i alla fall.
Folk i köket tittade på Meira och viskade tyst, de hade hört vad som hänt.

Meira sa inget och la frukost till dem båda på en bricka och hämtade örterna och salva till hennes egna knogar hon slagit upp. Sedan lämnar hon köket och de nyfikna blickarna.

Nalel såg ner på sina händer. Hon ville aldrig mer se San igen, och det kändes som om hennes hjärta skulle gå sönder. Hon hade nästan bara velat dö för att slippa allt det här för några timmar sedan.

Meira knackar på kommer in och låser dörren. "Först lite frukost ta gröt det går enklare att svälja, sedan drick teet, däri ligger örterna." säger Meira och sätter brickan på Nalels knä.

Nalel tittade upp. "Okej...". Hon började sakta äta gröten, den smakade ingenting, hon åt den bara fastän hon inte ens var hungrig. Efter några skedar så tog hon teet och drack några klunkar av det.

"Bra, det är viktigt att äta." sa Meira och tog en skål gröt hon med, hon själv hade inte gjort det och det kunde ha slutat illa om hon inte tagit sig samman. Sedan tar hon salvan och börjar smörja in sina sargade knogar.

Nalel kände sig ännu lugnare efter teet, nu skulle hon i alla fall inte bli med barn...För hon ville inte det, inte än. Hon åt lite mer gröt, men tillslut kunde hon inte få ifrån sig mer.

"Duktigt, glöm inte att äta och prata med mig. Jag kan lära dig spela schack om du vill?" ler Meira mot henne.