LotR (Privat)

Keya drar djupa andetag då hon slipper ringen och färgen i hennes ansikte återvänder.
"Tack." säger hon och hostar till.

Med ringen runt halsen gör han så som han sett så många andra människor göra när de visar medkänsla och kramar om henne.
"Om du inte vore så envis att bära ringen, Keya", sade han och strök henne över håret. "Men när ska du inse det?"

Keya stelnar till omfamningen och minnen blixtrar förbi innan hon inser att det är Banner och slappnar av. Omfamningen, kramen var oväntad men ändå så underbart härlig.
"Men varför gör den så med mig och inte dig?" säger hon tyst.

Han känner hennes muskler sjunka ihop. "Jag är säker på att krafterna slingrar sig mellan åder och ven när jag bär den, letande efter en svag punkt, men misslyckats än så länge." Han lösgjorde sig en aning från kramen och höjde hennes haka med pekfingret. "I alla fall är det vad jag hoppas."

Keya nickade och möter darrande hans blick. Hon var inte rädd bara det att hon visste hur lätt det var för ringen att hitta hennes svaga ställen. Hon måste vara en hemsk och bräcklig person.

Han studerade henne och strök hennes kind med tummen. "Du ser ut som om minsta lilla vindpust skulle kunna fälla dig. Vi bör vila ett tag, tycker du inte det?" Han reste på sig och drog upp henne på fötter.

Keya skakade på huvudet, hon ville inte vara så inte bräcklig inte svag hon var inte så. Hela sitt liv hade hon jobbat på att klara sig själv att visa sig stenhård.
Hon kommer upp på fötter, kunde han inte göra så mer, stryka henne över kinden.
"Banner..........." sa hon men avbröt sig sedan, "Tack" sa hon istället och log svagt.

Han prövade att le lite. "Du behöver inte tacka mig, Keya.", svarade han generat och kontrollerade sadeln. "Men för att göra allting glasklart, vill du verkligen fortsätta?"

Keya nickade jakande, "Ja." sa hon bara och svingade sig upp på sadeln." hennes envishet var hennes fall och att erkänna att hon behövde vila skulle vara ett nederlag, ett stort ett.

"Okej" Han satt upp, tittade på henne en aning bekymrat, och satte fart. "Vi måste hitta en ställe att slå läger på innan mörkret smyger sig på oss."