Privat hogwards roll mellan mily och Tossan

Mineya såg medlinade på oliver att han inte berättat det som tygde hans hjärta så. Hon satte sig upp och gav honom en första kram på länge

Oliver slappnade av i Mineyas armar och lät tårarna komma. Inuti kände han sig som ett litet försvarslöst barn.
Efter en stund samlade han sig och fortsatte. "Det dröjde fyra månader innan jag hörde av Moa igen. Under den tiden var jag jätteorolig för hennes skull men jag vågade inte säga något till någon av våra föräldrar, så när de frågade hur läget var så ljög jag. Efter fyra månader ringde hon mig och frågade om jag kunde hämta henne i Amsterdam. Hon hade blivit lämnad där av killen som hade tröttnat på henne. jag var jättearg på henne, men ändå lättad över att ha återfunnit henne, så jag tog ledigt från skolan och åkte för att hämta henne" Det kändes väldigt bra att lätta sitt hjärta inför Mineya.

Mineya lyssnade hon kunde känna sitt medlidande med honom hon hade inte känt att det kunde finnas en förklarig
Adam gick på gräset och sökte efter sin trollstav

Oliver log mot Mineya. Hon var en väldigt bra lyssnare. "Jag hämtade Moa, jag var asförbannad på henne, men jag förlät henne, hon var så ångerfull. Vi kom nära varandra igen och allting blev bra, det var nästan som förut. Allting kändes bra, men Moas mage bara växte hela tiden och hon vågade inte visa sig för någon, så vi byggde en liten stuga ute i förbjudna skogen där vi spenderade nästan all vår tid. jag försökte göra det bästa av situationen, men jag var ändå väldigt olycklig, för jag ville verkligen inte bli en tonårspappa." Olivers hals blev tjock och han började gråta igen, för nu kom den verkliga hemska biten. "Moa skulle föda i maj, men barnet var nästan en hel månad för tidigt... jag försökte tvinga henne att gå till madam pomfrey, men hon vägrade, så jag bar henne hela vägen upp till slottet och då..." Oliver började gråta hysteriskt.

Mineya höll om Oliver hon kunde minnas något som hade hänt för några månades sen en diskution bland eleverna och det höll nästan på att bli bråk mellan ravenclaw och slytherin.

"madam Pomfrey hjälpte oss" snörvlade Oliver fram "Hon var inte alls förbannad och ställde obehagliga frågor som jag hade trott att hon skulle göra. Det var obehagligt och jobbigt och jag önskade så att allting bara skulle gå över snabbt och smidigt. När Pomfrey sa att barnet kom blev jag oändligt lättad, för jag trodde aldrig att det skulle ta slut. Men...men.." Oliver försökte smla sig "Det hördes inget ljud, inget barn skrik, ingenting..." Oliver torkade av sitt ansikte i Mineyas lakan "jag kollade på madam Pomfrey och hon såg på mig med en ödesdiger blick. jag kommer ihåg att Moa såg på mig och frågade Är han fin, får jag hålla honom?... Men madam Pomfrey lät inte Moa hålla om sitt barn, för barnet var dödfött."

MIneya lyssnade förfärat på döfött? hon var inte expert på barn men hon kände på sig att det barnet hade dött innan det ens var fött.
Adam letade fortfarande efter sin trollastav

(Stämmer mycket bra )

"På ett sätt var jag lättad, för jag ville ändå aldrig ha barnet. Men jag fick enorma skuldkänslor när jag så Mineyas förfärade ansikte. Hon hade verkligen älskat barnet och jag klandrade mig själv för vad jag hade önskat, då min önskan hade slått in. Moa blev så ledsen, hon var helt hysterisk, jag försökte trösta henne, men det var lönlöst, hon var förlorad. Sen dess har hon inte varit sig själv..." avslutade Oliver.

Mineya lyssnade på det sista hon ville inte tro men skulle Oliver ljuga? Nej. Hon krammade Oliver
Adam hittade tillslut sin trollstav

(Moa kan ju tvinga Adam att hjälpa henne)

Oliver lät sig bli omhållen av Mineya, det kändes så tryggt.

(Moa borde ju bli straffad för det hon har gjort av skolan på något sätt, hur?)