Förbjuden kärlek

Egeria serverar snabbt klart och skyndar ut Lydia i korridoren och brister ut i ett befriat skratt då de är utom hörhåll från matsalen. Egeria skrattar så att hon knappt kan hålla sig upprätt, "Två noll till Isis." flinar hon då hon äntligen hämtat sig.

Isis tittade upp när dörrarna åter öppnades och tre andra män kom in i salen. Fai böjde sig fram och viskade till henne.
"Sir John av Nothingham, Sir Dave av Oxford och Sir Jacop av Bexsill" sa han och Isis nickade.
"Vem är det som bestämmer här?" frågade mannen som hette John och Isis reste sig upp.
"Det är jag mina herrar" sa hon och de såg på henne.
"Du är inte mer än en jänta" sa Jacop och Isis log.
"Och trotts det har jag större makt än dig" sa hon och han tystnade. "Kom, ät med oss" sa hon och satte sig ner igen.

Då de kom in med varmrätten ser Egeria att det är flera, "Vad i helvete." svär hon och de närmsta männen vänder sig mot henne. Egeria struntade totalt i dem och skicka Lydia efter fler portioner innan hon börjar servera och studerar männen som nyss kommit, och vilka var det?

Isis tittade upp och dolde ett leende när Egeria svor.
"Den pigan borde pryglas" sa Jacop och Isis tittade på honom.
"Den flickan har ett namn och det är Egeria och hon är min kammarjungfru!" sa Isis i normalton men såg varnande på honom. Jacop sa inget och hon log.
"Jag vet inte hur ni har gjort i ert land men här tyglar vi våra tjänare" sa Dave och Isis höjde ett ögonbryn.
"Här? Talar du om för mig hur jag skall sköta slottet och landet? Talar du om det för mig din drottning?" sa hon och ställde ner glaset. "Först har ni en falsk kung som jag tvingas gifta mig med, sedan tar han hit mig till detta guds förglömda land av kyla. Nu tvingas jag ta hand om allt i det här slottet och anpassa mig efter era lagar, lära mig sådant som jag inte borde behöva lära mig. Jag tvingas stå ut med er medan ni finner den sanna kungen, era spel och lekar när ingen av er kommer få tronen och mig. Jag är gift med den falska kungen tills ni finner en ny då ni kommer försöka köpslå om min hand." sa hon och stirrade på männen och reste sig upp "Och ni har mage att tala om för mig hur jag skall ta hand om mina tjänare!" männen tänkte säga något men Isis höjde handen "Jag drar mig tillbaka och vill inte bli störd" sa hon och gick emot dörren. Fai kom efter henne på tillräckligt avstånd för att det skulle se ut som om han var en vanlig tjänare.

Egeria motstår lusten att sträcka ut tungan åt mannen, ja hon visste det ibland kunde hon vara otroligt barnslig. Så hon skapar en mental bild i sitt huvud där hon helt enkelt ger mannen på käften. Med denna mycket tillfredställande bild fortsatte Egeria lugnt att servera som inte något hade hänt, men hade mycket roligt åt samtalet och bestämde sig för att hålla sig i rummet då Isis lämnat dem, som ett par extra öron. Med sina svordomar verkade ändå Egeria som någon person med mycket låg intelligens, och på så vis trodde säkerligen männen att det inte var någon fara med vad de sade till varandra.

"Hur skötte jag mig?" frågade Isis när de kommit bort från männen i matsalen.
"Utmärkt min drottning" sa Fai och Isis log, att få Fais godkännande var viktigt få henne.
"Det glädjer mig att höra, jag var orolig. Jag känner inte den här männen" sa hon och Fai nickade och öppnade hennes dörr och de gick in.

Egeria serverade efterätten till männen och lyssnade på vart ord de säger, med mer vin blir de allt mindre talträngda men också mer burdusa och Egeria skickar bort Lydia, hon ville inte att flickan skulle utsättas för något.

Isis stängde dörren och kysste Fai.
"Jag ville så tala om för dem att du är kungen" sa Isis och Fai log.
"De kommer få reda på det tids nog" sa han och hon nickade. Han hällde upp vin till dem.
"Du behöver lugna dig" sa Fai och hon log.

Spekulationerna gick vidare, men det gick mer åt hållet vem av dem som skulle ta över kronan och makten, och vem som skulle få drottningen i brudsäng. Men samtalet blev segare och snart drog de sig tillbaka, men då var Egeria redan utom synhåll hon hade sett blickarna på sig och hon ville inte att blickarna skulle bli mer än blickar.

"Fai" sa Isis och han tittade på henne och nickade. "Vad gör vi om du inte får kronan, om någon av dem får den?" sa hon oroat och han tittade på henne.
"Du är inte bunden till dem" sa Fai och Isis nickade. "Du kan lämna landet om du vill, det har du kunnat ända sedan du fick reda på att Lancelot inte var den riktiga kungen"
"Jag lämnar dig inte, blir du inte kung tänker jag inte stanna här, då ger vi oss av någonstans" sa hon leende.