I en förändrad värld (Roll för alla)

(Aaaa ^^ vi säger så ^^ hon skulle ändå gjort det xD)

Stella hade försökt hålla sig vid medvetande, om hon sedan somnade eller svimmade visste hon inte, hon visste bara att hon inte var i lägret längre. Eller hon kanske var vid brasan och lägret? Hur som helst hon var inte vid medvetande, hon hade fallit på marken och handleden smärtade och blödde. Hon känner hur någon lägger något kallt på handleden, det både lindrar och smärtar med en gång, men hon kan inte ens röra sig, göra motstånd. Någon häller något fruktansvärt i hennes strupe, inte ens det orkar hon hejda utan bara låter det ske.
Värmen stiger inom henne och Stella börjar yra, och få ur sig osamanhängande ord.

((Ni är fortfarande vid sjön va?))

Fanny satt på en klippa vid sjön och plaskade med fötterna. Huvudvärken hade lättat helt nu och hon hade tillochmed gjort upp en egen eld och fångat egen fisk. Hon kände sig stolt, men ensam. Hon hade tappat bort de andra. När hon spanade över sjön fastnade blicken på något lite längre bort. Något som rörde sig. Var det en soldat eller var det någon av ungdomarna från grottan. Här gällde det bara att chansa. Fanny satte på sig sina skor, trampade ut elden ordentligt och sprang ut i skogen igen.

Hon såg dig Mort om det är ok för dig...

Jenna stressade och misstänkte att hon både lät mycket och missade mycket ätbart. Hon kände sig fortfarande en aning yr men försökte ignorera det. Lättare sagt en gjort. Fast bestämd med att samla ihop en liten hög med mat fortsatte hon och bad att hon inte skulle gå rakt in i någon soldatsläger. Att skjuta något djur var omöjligt då världen snurrade runt henne. I hög fart råkade hon vingla rakt in i ett träd.
”Åh, Enterna finns på riktigt.” Mumlade hon för sig själv med ett leende på läpparna.
Så såg hon ett litet ljus som snabbt dog ut men det oroade henne inte som det kanske borde göra. Istället stod hon bara och kollade bort emot ljuset. Hon stod där tills hon såg en liten figur komma farande emot henne. En med lysande rött hår.

[5_lollipop_5: Helt okej, Hoppas jag inte skrev fel angående håret men ska kolla det strax efter jag postat detta. ]

((Är jag upptäck nu eller? verkar lite så, men skriver en liten bit som funkar till både om jag är upptäckt och om jag inte är det.))

Lissy satt en bit bort i vad som kändes som en evighet och nara lyssnade. De pratade om Norrland. Oja, Norrland. Det hade hon drömt om många gånger, och flera gånger varit på väg dit. Men i slutändan hade det ändå aldrig blivit så. Men tänk om man kunde följa med de här, tänkte hon. Då skulle hon kanske äntligen slippa gömma sig. Hon såg hur den ena flickan vaknade och gick iväg. En liten stund senare kom hon tillbaka och la på något på en annan flickas handled. Lissy mindes att hon hade hört flickan med den skadade handen prata om sig själv. Vad var det hon hette. Stella? Jo så var det. Men skulle hon våga lita på dem. Och slå följe med dem?

(Jo ^^ vi har upptäckt dig och sagt Hej ^^ typ xD)

Mort: Helt rätt angående håret!

Fanny stannade upp. Det var en av ungdomarna från grottan. Jenna trodde hon att hon hette. Det gick några långa sekunder av tystnad.
"Hej!" sa Fanny till slut. "Var har ni varit? Jag har letat efter er hela dan!"

(Hehe, tack XD)

Lissy funderade lite till. De verkade inte bry sig särskiljt mycket om henne. Kanske att hon skulle följa med dem. Men hon skulle nog inte berätta så mycket om sig själv. Men tänk att få följa med till Norrland. Det skulle väl vara underbart... Men... Lissy tänkte efter lite till. De enda som kom förbi här var ju soldater. Det var aldrig några andra som var ute och gick i de här trakterna. Skulle hon verkligen lita på dem. Jo, bestämde hon sig slutligen för. Hon skulle ge det en chans.

[5_lollipop_5: det är Jenna du träffar på. Stella ligger vid glöden. ]

Jenna kände igen flickan och kunde för en gångs skull placera henne väldigt lätt, Fanny. Flickan som varit medvetslös.
"Hej, vi gick."
Jenna var alldeles för snurrig för att hitta på en lögn och oftast var det så det gick till. De hade haft en allians en natt, inget mer var sagt. Fast flickan hade varit medvetslös.
”Var är dem andra?” Frågade hon.
Snurrig som hon var ansåg hon att det nog räckte med de få rötter hon hittat. I alla fall till henne och Stella. De andra orkade hon inte bry sig om. De hade inte gjort den minsta ansträngning till att hjälpa verken henne eller Stella så varför skulle hon hålla dem i liv då hon knappt kunde hålla sig själv vid liv? Hon började stappla tillbaka mot det hållet hon trodde att hon kommit ifrån utan att direkt bry sig om flickan följde efter henne eller inte.

Jessi lyssnar efter ljud, men hör inget förutom naturens vajande ljud. Hon bokstavligt talat kryper ut ur busken och sätter sig på en stubbe inte så långt ifrån. Hon ser sig omkring innan hon öppnar väskan och plockar ut förbandet. Efter att ha dragit av sig skon och strumpan lindar hon om sin skadade fot, det var ett litet stöd i alla fall. Hon drar på sig strumpan och skon igen.

Fanny såg efter Jenna när hon stapplade iväg.
"Mår du inge bra?" frågade Fanny försiktigt och började att traska efter henne.

[Förlåt för urkort...]