Narnia

När Andrew vaknar så ligger inte Wren jämte honom. Ingen är där. Hade de glömt dem? Nej, det skulle de väl inte göra? Han såg sig om. Den enda som var i rummet, förutom Sam, var Johanna. Hon stod och stirrade ut genom ett fönster.

Sam vaknar och ser sig om. Stugan är tom, eller ja hon ser Andrew och Johanna stod vid fönstret. "Vad har hänt?" sa Sam oroligt och ställde sig upp.

Andrew satte sig upp när Johanna vände sig emot dem. Hon skakade på huvudet.
"Nej, inget har hänt. De försöker bara få in er i skolan", säger Johanna med en uttråkad ton.

"Okej" säger Sam och ler lite, för skolan verkade verkligen bättre än att jobba slut sig som de gjorde igår.

"Var det jobbigt igår?", säger Johanna sedan, med ett flin. Hon ville väl irritera dem, bara för att hon antagligen inte tyckte att det var lika jobbigt som de gjorde.
"Ja hurså? Gör ni sådant i skolan också eller?", frågar Andrew innan han försöker undgå att gäspa. Han var fortfarande trött.

"Nej, rena semestern." säger Sam surt till Johanna och himlar med ögonen, vad trodde hon. Men visst det var för att irretera dem och hon lyckas irretera Sam, men hon har också kort stubin. Och just nu var hon trött och kroppen värkte av det ovana arbetet.
"Nej, men vi lär oss om det och visst lite sådant med." säger Johanna kort och ler åt hur de mådde.

"Men åh vad kul. Träd hit, träd dit", säger Andrew tyst. Men Johanna verkar höra det ändå. Hur hon nu lyckades med det, förblev en gåta för honom då hon faktiskt inte var värst nära honom ändå.
"Du vet, skolan är inte till för att vara rolig", säger hon.

"Nej den är till för att lära, för att göra perfekta elever." säger Sam för det var skolan för henne och det kommer det alltid att vara. Johanna ser på henne men säger inget om det. Sedan ser de upp när Throy kommer in och allas ansikten vänds mot henne.

Johanna svarar inte på vad Sam sa, vilket Andrew inte heller gör. När Throy kommer in så kunde man inte se om hon lyckats få in dem i skolan utan att någon skulle säga något. Men när hon berättar så står det ju ganska klart att det inte skulle hända. Alla barn som gick där kunde ju inte svära en ed på att man inte skulle berätta för någon som skulle berätta för fredsväktarna. Vad hade de trott egentligen?

Sam suckar inombords, men visst hon hade förväntat sig det. Hon nickade och Throy försvann ut, det var åter en jobbardag. Sam suckar och tar sig upp ur bädden. Hon ser på bordet och en varsin torr brödbit fanns till dem och vatten såklart. Sam kände sig hungrigare än någonsin och såg när Johanna försvann till skolan.