Eragon [Privat rollspel]

Aily möter hans blick. Han är orolig.
"Jag klarar mig" mimar hon.

Flera märkliga ord och ett märkligt kraftflöde senare så har vi gjort allt vi kan för att upptäcka och förstöra alla trollformler. Vi är ganska trötta, men börjar ändå gräva. Jag slutar snabbt att gräva och säger åt de andra hur de ska göra istället, för de var nära att gräva på helt fel sätt, och då skulle tunneln störta in. Vi tar hjälp av Alex och hans båda föräldrar för att hamna exakt där vi vill med tunneln, och drakarna kan gräva mycket mer än någon av oss.

Han ser lite lungnare ut.

Vi arbetar hårt och är nästan framme, men nu måste vi vara försiktiga så ingen märker oss. Dessutom måste vi vila, för annars går vi med stor säkerhet i döden.

Han tar henne till ett rum.
"Här stannar du. Är du borta när jag kommer tillbaka dödar jag Murtagh!" Han vänder och går.

"Vi borde nog vänta till natten med att gräva den sista lilla biten".
"Har vi så mycket tid?"
Kanske inte, men vi kan inte hjälpa vår dotter och hennes lärare om vi är döda.
Altså väntar vi. Och väntar. Jag avskyr att veta att varje sekund är en plåga för Aily och Murtagh utan att vi kan göra något.

Aily sitter på sängen när dörren öppnas och två män kommer in släpades på Murtagh. Dom lägger honom på sängen och går sen. Murtagh är medvetslös. Aily flämtar till när hon ser hans rygg. Han har blivit piskad.

Äntligen natt, nu gräver vi oss in sista biten. Vi hamnar inte precis där vi ville, utan i en av fängelsehålorna istället för utanför, men gallret är olåst, så det gör inte så mycket. Nu måste vi bara hitta Murtagh och Aily. Ingen av oss vågar ta kontakt med de, men via bandet mellan ryttare och drake vet Aureus ändå ungefär var de är. Vi följer honom och möter bara en vakt som vi dödar innan han hinner slå larm. Nu är vi alldeles i närheten av Aily och förhoppningsvis Murtagh. Det kan bara vara några steg kvar.

Aily har inte vågat använda trolldom för att hela Murtagh utan har istället rivit sönder det som varit kvar av hans skjorta och använt som bandage. Såren har slutat blöda men han är fortfarande medvetslös vilket gör henne ännu oroligare. Då hörs det steg utanför dörren. Aily reser sig.

Jag tar hjälp av drakarna igen och låser upp dörren med trollkraft. Där står Aily. Jag blir lättad att se henne, men Murtagh verkar vara skadad. Först nu tänker jag på att Galbatorix kanske har tvingat de båda att varna honom om vi skulle duka upp här. Jag ser lite osäkert på Aily.