Power (Ett rollspel för alla)

((Ska Ariana ta kontrollen över henne? x3))

((Sure.))
Francesca suckar. Något som gör henne lycklig? Ja, det får man leta efter. Hon har inte varit lycklig på evigheter. Inte utan hjälp av stark sprit. Och ritar hon det flippar väl bildläraren.
Hon gillar vissa saker. Snuskigt sött godis, att simma, sextiotalsmusik. Men inget får henne att känna sig enkelt, simpelt lycklig. Tillslut ritar hon en liten blomma, med ett slags ljus inneboende. Kanske är det så hon tänker sig lycka.
Vid slutet av lektionen lägger hon teckningen på katedern och går ut hon vandrar igenom skolans korridorer medan hon sakta tänder en cigarett.

Ariana rör sig runt i internatet. DÅ hittar hon till en annan av flickorna. Tjejen tänder en cigarett och Ariana kan inte låta bli att tänka att det här nog blir enkelt. Men det trodde hon ju trots allt om den andra flickan också. Ariana ställer sig mot en vägg och undrar vad hon ska göra för att ta kontrollen över denna? Frivill kontroll har inte fungerat hittills. Så varför inte en kontroll som är ofrivillig? Ariana tar några steg, hamnar framför tjejen och blir synlig.
"Hej." Konstaterar hon kort och låser tjejens ögon i sina. Ingen har stått emot hennes kontrollerande kraft, ingen utom... Dominus.

((Wow. Ariana tycker verkligen inte om Dominus. >_> ))

((Stackars Francesca!))
Francesca ser en kvinna ställa sig framför henne. Ett kort "Hej" ljuder i luften som sedan tycks spraka. Kvinnan fäster sin blick på Francesca, och hon får en konstig känsla av att pressas ut ur sin egen kropp av ett annat starkare medvetande.

((Det roliga är att Francesca kommer antagligen veta vad som händer hela tiden... stackars henne.))

Ariana flinar elakt.
"Du är min nu, du lyder under mina order." Säger hon som ett mantra och hennes ögon verkar blixtra. "Du har ingen fri vilja, Francesca." Fortsätter hon och väntar på att ögonen ska bli tomma. Eller om hon omöjligtvis lyckas stå emot.

Liz börjar gå mot matsalen. Det är snart middag.
Hon är en av de första som anländer, så det finns många lediga bord.
Kvällens vidriga maträtt heter ihopklibbad spaghetti med rått kött... eller ja, det är vad det är, men på menyn står det "Spaghetti och köttbullar".
Hon sätter sig vid ett av de tomma borden och försöker äta.

Serah går trött in i matsalen. Det har varit en lång och konstig dag för henne. När hon tittar upp ser hon att det till dagens ära serveras "Spaghetti och köttbullar".
Mums, tänker Serah ironiskt när hon lägger upp en rosa köttbulle på tallriken, följt av en hög med klibbig pasta. Hon spejar ut över salen och ser att de flesta borden är tomma. Förutom ett killgäng och en ensam tjej. Det är Liz.
Serah bestämmer sig för att fråga henne rakt ut om dagens tidigare händelser. Hon går fram till bordet med blicken riktad mot Liz.
"Får jag sitta här?"

"Det är helt okej", svarar Liz.

Serah slår sig ner utan att röra maten. Den är ändå näst inpå omöjlig att äta.
"Varför kom du inte?", frågar Serah henne rakt på sak. "Till rektorn?"

"Därför att jag inte vill ha fler saker att tänka på", svarar Liz, inte säker på om detta var en lögn eller ej.