Ny genaration, nya känslor

Längtar till nästa kapitel

mera

Oh! FÖRLÅT! Jag är hemsk! Men har skola och allt... Tänkte skriva mycket men har haft MYCKET läxor och igår hade vi släktträff och sedan klockan två på natten så spydde jag för tydligen hade jag blivit lite matförgiftad ^^ Haha! Så då har jag vilat idag och glott på Glee så har inte blivit så mycket skrivande för jag har mått lite smått dåligt... xD Men nu kommer ett!
Hoppas ni gillar det och kan stå ut med min dåliga uppdatering... Jag ska försöka skriva åtminstone en gång i veckan! Förhoppningsvis mer, men har ju två andra FF:s ("Häxlärling och "Kärleksdrama på Hogwarts..." och sedan är jag med i några skrivartävlingar så har ju mycket att skriva PLUS läxor xD Haha, så då kanske det inte blir EXAKT så mycket som jag vill, nu när jag också har skrivkramp O.O Men jaja! Gör det bästa jag kan Och i sommras hade jag sommarjobb som inte var planerat så då blev det inte heller så mycket som jag hoppats på...
Men whatever! Nu är ett kapitel här! Ett Lopius kapitel! Eller ja... Vad heter ordet för Lily och Scorpius, ni vet? "Shippnamnet" till Lily och Scorpius? Jaja! Det är ett kapitel med dom i! Och alla spökena (förutom Myrtle och Peevse) och så Rose! De karaktärerna är med i detta om ni ville veta xD
Haha! Nu ska jag inte prata mer! Ska sova nu, mamma och pappa tjatar på mig till och med xD Men ville bara säga att det är inte meningen att vara hemsk på att uppdatera osv... Och så är jag flummig.... Men jaja! HÄR ÄR KAPITLET MINA UNDERBARA LÄSARE!!!!! ♥

Kapitel: 75
”Jag kan inte fatta det... Lily, förlåt... Jag kan knappt tror det... Det kan ju inte vara sant! Oh... Jag känner mig hemsk Lily...” sa Rose efter att Lily berättat allt som hänt gällande kärleks-elixiret.
De var nu i sovsalen, själva. Lily satt på golvet och tittade upp på Rose som satt chockad och generad på sängen.
”Det gör inget... Du kunde ju inte hjälpa det och...” Lily tog ett djupt andetag innan hon fortsatte. ”... Jag har inga känslor längre för... Scorpius... Så du behöver inte oroa dig över det... Hehe...”
Rose som hade haft så dåligt samvete och hade lite smått panik och just då inte var sitt vanliga, lugna och smarta jag förändrades direkt då Lily sa det. Rose blev sitt vanliga jag och blängde på Lily.
”Var det meningen att jag skulle tro på det där?” frågade hon menande.
Lily fick en lätt rodnad på kinderna. ”Ja! Det hoppades jag på...” svarade hon snabbt.
Rose satte sig på golvet jämte Lily och la armen om henne.
”Lily, gumman... Efter jag druckit elixiret ja, då kunde jag se hur Scorpius tittade på dig och hur du tittade på honom...”
”Och jag kunde se hur Gabe tittade på dig hela tiden!” sa Lily för att kanske byta samtal.
Rose fick en liten röd nyans på kinderna men brydde sig annars inte om det Lily sa, såvitt det såg ut som i alla fall!
”Lily! Du och Scorpius är menade för varandra! Ni är det, hur mycket ni än försöker dölja det och hur mycket vi andra inte ens vill det så är det fallet! Jag har faktiskt aldrig sett dig så... Lycklig som du var när du hade träffat Scorpius... Ja, det kanske inte var det bästa förhållandet och så vidare, bekymmer, bråk och sånt... Men vet du vad? Varje gång du såg på honom såg jag i dina ögon hur de började skina av lycka... Troligen är jag den enda som märkte det, men ändå! Du älskar honom och han älskar dig! Det såg jag också i hans ögon och ja... Han är nog så galet kär i dig som Merlins oborstade skägg är galet...” sa Rose och gjorde en nickning som visade att hon var klar, att här behövdes inga invändningar!
Lily suckade och tittade plågat på Rose. ”Men... Oh... Vad ska jag göra?”
Rose tänkte en stund och öppnade munnen för att säga nåt några gånger, men hon stängde den sedan igen.
”Jag tycker...” fick hon fram tillslut. ”Att du ska prata med Scorpius eller nåt... På ett privat ställe... Skicka kanske en uggla till honom eller nåt... Och då tycker jag att du ska berätta egentligen hur du känner och varför det har blivit så som det blivit... Och ni borde gå på balen tillsammans!”
”Tycker du verkligen det? Men... Vad kommer de andra säga?” frågade Lily tvekande.
”Jadu... Många kommer säkert vara negativa, men bryr dig inte om dom!” sa Rose.
”Öh... Det blir nog lite svårt... Tror du inte det?”
”Jo... Men, liksom... Oh! Bara gå till honom och berätta hur du känner! Gå nu! Eller ska jag släpa iväg dig?”
Lily skrattade lite men gjorde som Rose sa till henne, hon gick iväg.
När Tjocka Damen stängdes efter att Lily gått ut så kände hon att hon inte ville gå till Scorpius. Hon vågade inte... Men hon ville inte göra Rose besviken så nåt måste hon göra...
Lily bestämde att hon kunde gå en på en liten promenad och se om hon i så fall träffade på Scorpius och i så fall kunde hon ju prata med honom...
Hon gick nerför trapporna och först då kom hon att tänka på att de får extremt mycket motion i denna skola... Få gå runt i ett helt SLOTT hela dagarna och gå uppför extremt många trappor och ja... Gå mycket... Det kanske förklarade varför hon ibland har lite ont i benen på kvällarna...
Lily svängde av till ett avsides rum och upptäckte att några av elevhemspökena var där... Hon fick en klump i magen och tänkte precis vända om då nån började tala med henne.
”Nämen, goddag! Vad trevligt att träffa dig Miss... Potter? Är det Potter? Oh! Men javisst är det Miss Potter! Så trevligt!”
Lily vände sig om för att se vem som pratade och då såg hon att det var Hufflepuffs spöke, Den Glada Munkbrorden.
”Oh... Eh... Hej!” sa hon tvekande.
”Dig och dina syskon och kusiner har Nicholas pratat mycket om... Oh! Han vill nog träffa dig.. Vänta ett ögonblick!” sa han och försvann innan Lily visste ordet av.
Hon stod där lite chockad, men ja... Hon stod kvar... Munkbrodern är ju trevlig så hon kan väl lika väl vänta på honom...
Tillslut kom ett spöket dit, men det var inte Munkbrodern och inte Nick heller... Det var Den Blodiga Baronen...
Lily fick panik och ville bara försvinna, men det kändes som om fötterna fastnat i marken. Men väldigt långsamt lyckades hon backa nåt steg tillslut, men inte mer... Och rätt som det var då hon mer eller mindre accepterat att ett av de läskigaste och kanske inte så himla kärvänliga spökena hade kommit dit så dök ett annat upp... Den Grå Damen...
Grå Damen kanske inte är så hemsk, men så... Kall... Man får rysningar av henne och hon bara dök upp i tomma intet! Hon dök upp i luften framför Baronen.
Lily stod i dörröppningen i rummet som var på andra sidan av rummet än där Baronen och Grå Damen var, men hon hörde tydligt vad de sa... Men hon kunde knappt fatta att de pratade, hon hade aldrig hört dom yttra ett ord förr!
”Helena! Snälla! Kan ni inte ge mig en chans? Snälla du!” sa Baronen.
”EN NY CHANS!? MED DEN FÖRSTA CHANSEN DU HADE SÅ MÖRDADE DU MIG!!!” röt Grå Damen.
Lily ryckte till av spökets utbrott.
”Men...” Baronen verkade inte veta vad han skulle säga. Lily såg hur han vände sin blick bakom sig och vände sig sedan mot Grå Damen igen. ”Men... Kan du åtminstone svara på om det, öh... Gjorde ont när du föll ner från himlen?”
Fast Lily var i chocktillstånd kunde hon faktiskt inte (hur mycket hon än försökte) att låta bli att skratta. Liksom frågar ett skräckinjagande spöke ett annat spöke om det gjorde ont när hon föll ner från himlen!? Det låter bara inte rätt, helt ärligt... Haha! Det lät ju som nån kille nuförtiden skulle kunna säga, som till exempel nåt... Scorpius skulle kunna säga...
Lily började fort lyssna på Grå Damens och Baronens samtal för att få tankarna på annat.
”Är du allvarlig nu eller? Hade du förväntat dig att jag skulle falla för det där? Först och främst är jag Rowena Ravenclaws dotter, så jag tror inte det, vi är nämligen ganska kloka i vår familj... Och för det andra så MÖRDADE du mig... Så... Baron, trodde du verkligen att du skulle få en andra chans tack vare den repliken?” frågade Grå Damen irriterat och överlägset.
Blodiga Baronen såg sig besvärat om, men precis då han skulle säga nåt kom Munbrodern in igen tillsammans med Nästan Huvudlöse Nick.
”Men ser man på! Unga Lily Potter är här!” sa Nick svävade fram till Lily.
”Hej, Nick... Ja, jag...”
Lily blev avbruten.
”Men! Mr Malfoy! Vad gör du här?” utropade Munkbrodern.
Lily stirrade på Munkbrodern som stod och tittade på någonting som stod bakom en bokhylla som Baronen stod framför.
”Öh...” sa en välkänd stämma för Lily och sedan uppenbarade Scorpius sig. Han hade tagit ett steg fram från sitt gömställe bakom bokhylla och log lite genant. ”Jag bara... Bara såg mig omkring på slottet, men sedan så kom ju alla ni spöken och jag liksom... Gömde mig... Ehe...”
”Men du behöver inte gömma dig för oss! Det är bara trevligt med nån att prata med! Som till exempel Miss Potter som kom hit, vi tycker ju bara det är trevligt om vi träffa på någon! Men för det mesta har ju de flesta elever stressigt till lektioner så vi får inte så många pratstunder... Men göm dig inte, bara kom och prata med oss! Det tycker vi är trevligt... Eller hur Nicholas Visst är det bara kul om Mr Malfoy kommer och prata med oss?” sa Munbrodern och vände sig mot Nick.
”Öh... Visst...!” sa Nick och hostade lite och började besvärat titta upp i luften.
Lily kunde inte låta bli att fniss åt Nicks reaktion men sedan upptäckte hon att Scorpius iakttog henne och hon började göra likadant som Nick, titta besvärat och lite genant upp i luften.
”Om ni ursäktar mig... Jag beger mig nu...” sa Grå Damen och försvann och lämnade en besviken Baron.
”Och du också, antar jag, Baron?” frågade Munkbrodern och för första gången inte lät exakt lika glad som han gjort innan. Till och med för spökena så var de lite smått rädda för Baronen för ingen visste riktigt hur han var och så, de ville inte besvära Baronen med mer problem så de kanske inte alltid var så sociala med honom för de visste inte hur de skulle vara tillsammans med Baronen... Om man tänker på hans historia så vill man nog inte göra honom upprörd... Och ja, det har satt sig sina spår på eleverna också så alla var rädda för Baronen, men han verkade ju ändå inte vara så hemsk...! Eller?
Ja... Allt detta hade Nick berättat för Lily så man få veta lite smått skvaller gällande de döda på Hogwarts om man är vän med Nästan Huvudlöse Nick! Som ett annat exempel, Missnöjda Myrtle (som Lily bara träffat ett år för nåt år sedan) hade tydligen blivit mördad av en basilisk som bott på Hogwarts förr, fast hade blivit dödad år 1993. Hon hade aldrig vetat vem som dödat den, men personen måste har varit modig!
Men efter Munkbroderns fråga så gav Baronen bara honom en snabb nick som svar och svävade iväg med ett stelt ansiktsuttryck.
”Öh... Jag kanske ska gå nu...” sa Lily lite genant och hon fick liv i sina fötter igen. Hon hade redan gått ut ur rummet innan Nick eller Munkbrodern hann klaga.
Hon gick med hastiga steg åt hållet hon kom från. Hon visste att det var fegt och dumt av henne att bara fega ur sådär när hon såg Scorpius, men hon kunde inte bara klara av att prata med honom... I alla fall inte där, framför Nick och allt...
Hon hade tänkt för länge på det där så hon hade glömt att svänga av så nu visste hon inte var hon var... Lily vände sig suckande om och började gå tillbaka. Tillslut kom hon rätt och skulle svänga av mot en trappa då hon kände en hand på sin axel. Hon vände sig om och tittade in i ett par djupa och underbara blågrå ögon.
”Där är du!” sa Scorpius.
”Öh...” fick Lily fram.
”Varför bara gick du?”
”Öh...”
”Jag vet att jag varit hemsk...”
”Öh...”
”Men... Jag gör allt för dig! Snälla! Kan du förlåta mig!?”
”Öh... Alltså...”
”Eller älskar du mig inte mer? Oh... Såklart du inte gör... Jag har ju varit hemsk! Oh... Det är därför.... Jag har varit som ett odjur så nu älskar du inte mig längre... Såklart... Elller du kanske aldrig ens gjort det...”
”Nej! Nu går du för långt!” röt Lily helt plötsligt och Scorpius stirrade chockat på henne. ”Såklart jag älskade dig! Och inte bara älskade dig, jag ÄLSKAR ju dig! Nu får du inte prata skit om dig själv! Det gör mig bara arg... du är ju perfekt! FÖR perfekt rent av! Du är grymt snygg, en gentleman, rolig, snäll och... Fan... Perfekt! SÅ SÄG INTE ATT DU ÄR HEMSK!!!!!!!”
Lily blev röd i ansiktet, av ilska och rodnad. Vad sa hon egentligen!?
Hon tänkte precis ursäkta sig och gå då hon kände hur hans läppar tryckte sig mot hennes...

så bra vill läsa mer

Awsome kapitel

SUPER!

Gemigmerförattjagbiteravmignaglarna!!!

Det är bara en minimaaaaal sak jag stör mig på...
Alla dessa "Oh" gör mig lite irriterad... Och ja, jag vet att det inte är en stor sak, men ja...
Du väljer såklart själv, men jag tycker att du kan ändra dem till "Åh". *Känner sig som en tyrann som säger sådant*
Annars bra

Haha xD Men jag har sett i många olika böcker att de använder "Oh" och i andra "Åh" xD Haha! Men jag typ gillar och använda "Oh" så det blir liksom det... Jag vet inte vad jag ska göra för det känns sjukt för mig att skriva "åh" nu... Jag tror jag börjat extra med "Oh" för att så brukar det ju stå i engelska böcker också så liksom... Det blir det xD Men KAN du stå ut med att det är O istället för Å? Eller måste jag byta för att behålla dig som läsare? xD
Men förresten! Tack så mycket ändå att du gillade det och kul att du säger nåt mer och ger kritik


Och tack så himla mycket till er andra också!!! Älskar ALLAS kommentarer ♥ Blir så glad och börja hoppa och studsa i soffan så det inte är klokt...