När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Xenia kände kyssen och blev varm i hela kroppen
Fai, menade det han älskade henne.
Hon la armarna om honom och log genom sitt tårdränkta ansikte.
- Tack, det hjälpte jag tror på dig, sa hon och torkade sina tårar och besvarade kyssen.
- Jag älskar dig, sa hon och kramade om honom, hon var så lycklig.

Fai log mot henne "det var ju tur det, för jag menar det. Du vet at jag inte ljuger för dig, inte om allvarliga saker i Alla fall" sa han leende och såg på henne "jag älskar dig med" sa han ömt

Xenia log mot honom.
- Det är bra det, men sanningen är ibland svår att förstå, sa hon leende och såg på de andra.
- Ledsen att ni fick se mig sån där, jag brukar inte gråta, sa hon ursäktande.

"jag vet det, men du får helt enkelt lita på mig" sa han och höll om henne och Fai såg på de andra
"det gör inget, vi förstår at du blev ledsen. Hur kan de säga nätt sånt?" sa Anna argt
"avundsjuka" sa Peter
"de fick vad de förtjänade. Vi trodde du skulle döda dem ett tag" sa David till Fai
"jag dödar inte i onödan men jag funderade på att skicka dem till min mor" sa han leende

- Det hade vart kul, jag skulle vilja höra deras skrik, sa Xenia leende och Annasåg förskräckt på henne.
- Inte du, du är min vän, men de är inte mina vänner, sa hon ochställde sig upp och kramade om Anna.
- Antingen är man minvän eller så är man det inte, och de tjejerna är det inte.
De lär de allt ångra om de fortsätter som de gjorde, skrattade Xenia glatt.

"det hade varit kul att se dem försöka förklara det för min mor" sa Fai leende och såg sen på de andra "oroa er inte det är som Xenia säger, ni är våra vänner och man är vänlig mot sina vänner." sa han vänligt
"tills de säger i mot dig" sa en kille vågat och Fai såg på honom och log
"nej jag har gärna vänner som inte tycker och tänker som jag. De får gärna säga i mot mig om de anser att jag har fel. Jag kanske inte gör som de säger men jag skadar dem inte" sa han bestämt
"ska vi tro på det. Du tänkte skicka de sär två tjejerna till Cara vilket hade blivit deras död det vet du! Hon är lika galen som Voldemort om ja inte värre" sa killen och Fais ögon blev genast röda
"det är hon inte alls" morrade han lågt
"alla människor hon torterat då? Jag tror inte de håller med" sa killen och Fai ställde sig långsamt upp
"vi kan ju besöka henne så får du se" sa han och tog tag i killen och gick mot eldstaden

- Fai, det där låter du bli, han ifrågasatte bara, han har inte gjort något fel.
Det är var alla tror om Cara, och om du vill bevisa att de har fel så förklara för dem istället för att dra honom dit.
Det blir bara värre då, sa Xenia med kallt lugn och lossade Fais grepp om killen.
- Såhär beter sig inte folk, och du undrar varför deär rädda för dig?, nu är det du som lugnar ner dig och sen förklarar för dem varför Carainte är som de tror, okej?, sa Xenia vänligt men bestämt och såg Fai in i de röda ögonen.

Fai såg argt på Xenia
"de lyssnar ändå inte" fräste han surt till henne men lugnade sig sen "förlåt" sa han och kramade om henne och satte sig surt ner i soffan
"de lyssnar ändå inte. De har redan bestämt si att hon är ett monster" sa han irriterat, han hatade att folk pratade illa om hans mor

- Det är lugnt, sa hon och kramade honom tillbaka och såg på honom sedan.
- Nej, det är kanske sant, men du kan försöka och det blir bara värre om du beter dig som du gjorde nu, sa hon tröstande och såg på eleverna som hade samlats runt dem.
- Tortera och döda kan varenda människa, det gör inte Cara till ett monster, sa honlugnt och såg på dem.

Fai visste att hon hade rätt men när de gällde hans mor klarade han inte av att folk talade illa om henne, i alla fall inte när hon inte förtjänade det. Han drog upp knäna och fällde upp luvan och gömde ansiktet. Han ville inte prata med dem
"men hon är hans dotter" sa en tjej och Fai himlade med ögonen men sa inget. Alltid samma visa, och han orkade inte ta det nu