~~Hedviggs liv~~

Det gör ingenting! Skriv när du har tid och lust!

Rätt bra faktiskt!

kapitel 105
VAR ÄR HAN NU?

Förskräckt sprang jag fram till vattenbrynet. Det ända som var kvar av Marcus och bläckfisken var bubblorna på den mystiska vattenytan. Utan att tänka hoppade jag i. Jag måste rädda Marcus! Det bläcksvarta vattnet böljade om mig. Förtvivlat tog jag in ett stort andetag och tvingade ner mitt huvud under vattnet. Jag kunde inte ens se en meter framför mig, hur skulle jag hitta Marcus? Sedan hörde jag ett ljud, det lät som bläckfisken, hopplöst simmade jag efter den. Jag var väldigt bra på att hålla andan, minst fem minuter. Ljudet slutade dåna så jag stannade misstänksamt. Plötsligt klarnade allting framför mig, där var bläckfisken med Marcus. Hans gnistrande blåa ögon föll på mig. Han försökte komma bort från bläckfiskens grepp, men det gick inte. Vid sådanna lägen var det bra att kunna icke verbala förtrollningar.
"REDUCTO" Tänkte jag så hårt jag kunde och en röd gnista sköts fram ur min trollstav och träffade en blå korall. Bläckfisken gav till ett förfärligt ljud och släppte genast Marcus. Vi tittade på varandra, jag visste att vi tänkte på samma sak.
"ett, två, tre....Ascendio!!!" Vi sköts båda upp och mycket snart var vi över vattenytan igen. Lättat, klättrade vi upp och satte oss vid kanten av sjön.
-Tack, stönade Marcus.
Jag tittade på honom och log.
-Du skulle ha gjort samma sak för mig,
Marcus log också nu. Han böjde sig närmare mig och vi skulle precis pussas/kyssas när en mycket välbekant röst hördes:
-Tjena mors!!!
Det var Carolle, men jag brydde mig inte om det utan tog saken i egna händer. Jag omfamnade Marcus reste mig upp och drog Carolle därifrån.

SUPERBRA!!!! Det är inte första gången Carolle dyker oväntat upp.

Super duper bra!!!!

Mer?

Ja! Såklart!

Jag skriver mer senare om någon kommenterar

Jaa!!!!!!!