☰

Välkommen till eEn gratis, svensk Harry Potter-community

F5

Skriva av sig-tråden

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

1 2 3 ... 677 678 679 ... 2301 2302 2303
Användare Inlägg
Victoire Weasly
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag älskar att skriva, verkligen.
Men det blir för mycket. Först hade jag ett långt uppehåll. Sedan stod det på bevakade-ämnen-knappen att det var ett nytt inlägg på "Johanna Weasley".
Jag fick panik och började skriva på ett nytt kapitel, ett kapitel som jag inte blev nöjd med.
Men jag la ut det.
Då fick jag kommentarer som "Äntligen!", "Jättebra", "Jag har längtat efter ett nytt kapitel!".
Det gjorde mig jätteglad, samtidigt som jag bara ville gråta.
Då fick jag ännu mer press på mig. Jag vill inte att mina läsare ska behöva vänta så länge som de gör.
Verkligen inte.
Jag vet hur jobbigt det är att behöva vänta på kapitel i evigheter. Jag vill inte att mina söta läsare ska behöva göra det.

Jag vet hur det känns
~MY TUMBLR~

25 sep, 2012 16:35
Majis
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag älskar att skriva, verkligen.
Men det blir för mycket. Först hade jag ett långt uppehåll. Sedan stod det på bevakade-ämnen-knappen att det var ett nytt inlägg på "Johanna Weasley".
Jag fick panik och började skriva på ett nytt kapitel, ett kapitel som jag inte blev nöjd med.
Men jag la ut det.
Då fick jag kommentarer som "Äntligen!", "Jättebra", "Jag har längtat efter ett nytt kapitel!".
Det gjorde mig jätteglad, samtidigt som jag bara ville gråta.
Då fick jag ännu mer press på mig. Jag vill inte att mina läsare ska behöva vänta så länge som de gör.
Verkligen inte.
Jag vet hur jobbigt det är att behöva vänta på kapitel i evigheter. Jag vill inte att mina söta läsare ska behöva göra det.

Jag vet hur det känns.... Men du, vi har inget emot att vänta! Men när det väl kommer bli vi glada, men du behöver inte känna nån press Skriv i din takt
Hej, hej, här glider Majsen in! (?) You can call me Dr M

25 sep, 2012 16:38
Neeyum
Elev

Avatar


You, with your words like knives and swords and weapons that you use against me
You have knocked me off my feet again got me feeling like I'm nothing
You, with your voice like nails on a chalkboard, calling me out when I'm wounded
You, pickin' on the weaker man

Well, you can take me down with just one single blow
But you don't know what you don't know

Someday I'll be living in a big old city
And all you're ever gonna be is mean
Someday I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean

Why you gotta be so mean?

You, with your switching sides and your walk-by lies and your humiliation
You, have pointed out my flaws again as if I don't already see them
I'll walk with my head down trying to block you out 'cause I'll never impress you
I just wanna feel okay again

I'll bet you got pushed around, somebody made you cold
But the cycle ends right now 'cause you can't lead me down that road
And you don't know what you don't know

Someday I'll be living in a big old city
And all you're ever gonna be is mean
Someday I'll be big enough so you can't hit me
And all you're ever gonna be is mean

Why you gotta be so mean?

this song pretty much describes everything I want to say to that person bye

25 sep, 2012 18:24
Ida S
Lärare

Avatar


Måste få ur mig lite om det där som heter KÖRKORT.
Inget som någon sådär måste läsa, behövde mest få ner det, för jag har burit på det och vägrat tänka på det under alldeles för lång tid... och ja, jag kanske är hård mot mig själv, men sån ÄR jag. Det är svårt att vara något annat.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan inte. Jag kan inte, och jag kommer aldrig att få körkort, för jag... jag är inte motiverad, utan bara pressad.
JO, det är väl klart att det skulle sitta fint med ett körkort. Och jag känner mig rätt säker på själva bilkörningen nu också, så, VISST.
MEN. Jag fick den här körkortsutbildningen i födelsedagspresent, och... det är inte JAG som vill ta körkort, utan mina föräldrar.

Och nej... det funkar inte längre att leva utan varken körkort eller moped, inte om man vill ta sig utanför samhället och inte har lust att cykla. Bor man som jag bor så är körkort ett måste, det inser väl jag också.

Men... jag kan inte. Jag är inte intresserad. Det är bara skitjobbigt att plugga in den här förbannade körkortsteorin som jag inte kunde brytt mig mindre om och som dessutom tar värdefull tid från skolarbetet som jag VILL satsa 100 % på nu.

Dessutom är jag stressad över att jag faktiskt verkar vara för dum för att förstå någonting, för jag förstår ingenting. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag som sagt inte är intresserad av att lära in det just nu, men vad kan jag göra? Jag har inget val, jag MÅSTE och jag MÅSTE SKYNDA MIG FÖR JAG MÅSTE HA KÖRKORT INNAN VINTERN, och AKSLFNKLAFSAKN jag är stressad och känner mig extremt värdelös och jag skäms otroligt mycket.

Sen hjälper det inte att jag fyllde arton för drygt ett halvår sen. Och är cirka den enda som inte var redo för uppkörning samma dag jag fyllde år av alla jämnåriga härifrån. Utan som fortfarande inte har körkortet i handen, ETT HALVÅR SENARE. Som fortfarande inte är ens i närheten av ett körkort. Som inte lär ta körkort förrän hon fyller 40, eller något.

"we live together, and harry does all the cooking."

25 sep, 2012 21:01
Majis
Elev

Avatar


Skrivet av Ida S:
Måste få ur mig lite om det där som heter KÖRKORT.
Inget som någon sådär måste läsa, behövde mest få ner det, för jag har burit på det och vägrat tänka på det under alldeles för lång tid... och ja, jag kanske är hård mot mig själv, men sån ÄR jag. Det är svårt att vara något annat.

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan inte. Jag kan inte, och jag kommer aldrig att få körkort, för jag... jag är inte motiverad, utan bara pressad.
JO, det är väl klart att det skulle sitta fint med ett körkort. Och jag känner mig rätt säker på själva bilkörningen nu också, så, VISST.
MEN. Jag fick den här körkortsutbildningen i födelsedagspresent, och... det är inte JAG som vill ta körkort, utan mina föräldrar.

Och nej... det funkar inte längre att leva utan varken körkort eller moped, inte om man vill ta sig utanför samhället och inte har lust att cykla. Bor man som jag bor så är körkort ett måste, det inser väl jag också.

Men... jag kan inte. Jag är inte intresserad. Det är bara skitjobbigt att plugga in den här förbannade körkortsteorin som jag inte kunde brytt mig mindre om och som dessutom tar värdefull tid från skolarbetet som jag VILL satsa 100 % på nu.

Dessutom är jag stressad över att jag faktiskt verkar vara för dum för att förstå någonting, för jag förstår ingenting. Kan ju i och för sig ha att göra med att jag som sagt inte är intresserad av att lära in det just nu, men vad kan jag göra? Jag har inget val, jag MÅSTE och jag MÅSTE SKYNDA MIG FÖR JAG MÅSTE HA KÖRKORT INNAN VINTERN, och AKSLFNKLAFSAKN jag är stressad och känner mig extremt värdelös och jag skäms otroligt mycket.

Sen hjälper det inte att jag fyllde arton för drygt ett halvår sen. Och är cirka den enda som inte var redo för uppkörning samma dag jag fyllde år av alla jämnåriga härifrån. Utan som fortfarande inte har körkortet i handen, ETT HALVÅR SENARE. Som fortfarande inte är ens i närheten av ett körkort. Som inte lär ta körkort förrän hon fyller 40, eller något.


Oh! Fy sjutton vad jag känner igen detta! Du låter precis som min storebror! xD Det är så att våra föräldrar har tillsammans med oss skrivit ett kontrakt som säger att om vi inte röker så betalar dom hela vårt körkort och allt som hör till. Så ja, min bror har då inte rökt så när han fyllde 18 nämnde mamma och pappa detta. Men han kände att han inte var redo för det och han ville inte.
Men nu är han 21. Han började gå nån kurs förra året men sen gjorde han inget av det för han ville inte och sånt... Han hade typ samma känslor som du har nu.
Men vi lever på landet så det skulle ju vara smidigt om han hade körkort! Men han har flyttat till stan nu, men han kan ju inte komma hem till katterna och allt så ofta för det inte går bussar osv så han har svårare att hälsa på och han har svårare att få jobb utan körkort! Så mamma och pappa vill övertyga honom om att han ska skaffa det, men han har typ samma känslor xD Och nu är han upptagen med sin teater och så, så "han har inte tid".
Men ja, han vill inte och han typ förstår inte allt dr så... Det går inte så bra för honom nu...
Men liksom Ida, du är då inte ensam med att känna såhär! Men kan inte du typ... Avvakta med utbildningen tills du gått klart skolan och sen kanske fixa körkort? Jag är nog inte till nån hjälp alls, men ändå! Du kan väl prata med dina föräldrar?
Hej, hej, här glider Majsen in! (?) You can call me Dr M

25 sep, 2012 21:22
lillamymin
Elev

Avatar


sanna1324567: Ta det lugnt. Pressa verkligen inte dig själv, då kommer du inte vilja fortsätta skriva om ett tag. Försök att skriva regelbundet, men kom ihåg att om du inte blir nöjd så kan du alltid radera och skriva om en bättre dag. Det viktiga är att hålla fantasin igång så att man inte tappar allt. Men om du känner att det inte längre är någonting du gör av fri vilja, då ska du ta en liten paus. Det är väldigt viktigt att det ses som ett intresse och inget annat. Om dna läsare uppskattar dig och dina berättelser orkar de vänta! ♥
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.

25 sep, 2012 21:50
Ginny00
Elev

Avatar


Skrivet av Borttagen:
Jag älskar att skriva, verkligen.
Men det blir för mycket. Först hade jag ett långt uppehåll. Sedan stod det på bevakade-ämnen-knappen att det var ett nytt inlägg på "Johanna Weasley".
Jag fick panik och började skriva på ett nytt kapitel, ett kapitel som jag inte blev nöjd med.
Men jag la ut det.
Då fick jag kommentarer som "Äntligen!", "Jättebra", "Jag har längtat efter ett nytt kapitel!".
Det gjorde mig jätteglad, samtidigt som jag bara ville gråta.
Då fick jag ännu mer press på mig. Jag vill inte att mina läsare ska behöva vänta så länge som de gör.
Verkligen inte.
Jag vet hur jobbigt det är att behöva vänta på kapitel i evigheter. Jag vill inte att mina söta läsare ska behöva göra det.

Jag vet hur det är. Två fanfictions är alldeles för mycket när man vill att det ska bli bra och ibland har man inte idéer, tid eller lust. Jag vet hur det är, girl, det har varit en del av mitt liv sedan 2009! Men du måste göra det på fri vilja. Och om du bara känner dig pressad...

Vet du varför jag näst intill tvingar er att skriva långa kommentarer?
För att det är det enda som motiverar mig.


Jag finns, dygnet runt, för du är en person som förtjänar att ha det bästa av liv man kan ha och jag vill inte att du ska må dåligt.

25 sep, 2012 21:58
Amandan
Elev

Avatar


Hur mycket tycker ni att ens föräldrar har rätt till att veta om dig? Om du är 15 år, hur mycket frihet ska du ha och hur mycket ska du ha ansvar för?

Mina föräldrar säger gång på gång att de knappt vet någonting om mitt liv. Jag vet inte vad sjutton jag ska säga mer, berättar allt, de vet exakt vilka alla mina klasskompisar är och skulle kunna räkna upp dem bara sådär, de vet vilka jag umgås med osv, och jag berättar alltid när jag väl är med någon, vem och vad vi gör.
Min mamma har kollat fruktansvärt mycket om mig och mina vänner på facebook, och jag fick verkligen nog igår och sa ifrån. Då blev de förbannade och började hälla massor av saker över mig som de säger att de fått höra från andra föräldrar, som jag aldrig berättat. Men alla dessa saker de nämner har vi diskuterat, allihopa tillsammans, många gånger. Jag har berättat allt detta för dem. Och då menar de på att de fått höra från dessa föräldrar först, innan jag berättat. Är det en så fruktansvärt stor grej? Som t.ex jag var på en fest hos min kompis i somras. Sa till mina föräldrar att det skulle vara en del folk jag kände från min klass och klassen över mig. Nu klagar de på att jag aldrig sa hur många det var exakt vid det tillfället. Det var väl runt 20 typ. utan att de fick höra det från hon som höll i festens mamma. De hade korsförhör efteråt och frågade mig allt möjligt och jag svarade ärligt på precis allting. Förstår itne vad jag kan göra mer. Får knappt någon frihet.
https://www.mugglarportalen.se/images/proxy.php?q=http%3A%2F%2F28.media.tumblr.com%2Ftumblr_ltc0jeaRGd1qlqgbzo1_r1_400.gif Min tumblr!

25 sep, 2012 22:04
Borttagen

Avatar


MajislillamyminVictoire Weasly: Tack. Det är snällt att ni bryr er ♥

Ginny00: Sedan 2009? Var det då du började med GWLES?
Men jag förstår varför du gillar att få kommentarer där det står mer än ett ord. Jag brukar försöka skriva ner några citat eller något när jag kommenterar.

25 sep, 2012 22:24
Wrackspurt
Elev

Avatar


Skrivet av Amandan:
Hur mycket tycker ni att ens föräldrar har rätt till att veta om dig? Om du är 15 år, hur mycket frihet ska du ha och hur mycket ska du ha ansvar för?

Mina föräldrar säger gång på gång att de knappt vet någonting om mitt liv. Jag vet inte vad sjutton jag ska säga mer, berättar allt, de vet exakt vilka alla mina klasskompisar är och skulle kunna räkna upp dem bara sådär, de vet vilka jag umgås med osv, och jag berättar alltid när jag väl är med någon, vem och vad vi gör.
Min mamma har kollat fruktansvärt mycket om mig och mina vänner på facebook, och jag fick verkligen nog igår och sa ifrån. Då blev de förbannade och började hälla massor av saker över mig som de säger att de fått höra från andra föräldrar, som jag aldrig berättat. Men alla dessa saker de nämner har vi diskuterat, allihopa tillsammans, många gånger. Jag har berättat allt detta för dem. Och då menar de på att de fått höra från dessa föräldrar först, innan jag berättat. Är det en så fruktansvärt stor grej? Som t.ex jag var på en fest hos min kompis i somras. Sa till mina föräldrar att det skulle vara en del folk jag kände från min klass och klassen över mig. Nu klagar de på att jag aldrig sa hur många det var exakt vid det tillfället. Det var väl runt 20 typ. utan att de fick höra det från hon som höll i festens mamma. De hade korsförhör efteråt och frågade mig allt möjligt och jag svarade ärligt på precis allting. Förstår inte vad jag kan göra mer. Får knappt någon frihet.

Åh... föräldrar... *skakar på huvudet* Det är ju uppenbart att de bara är oroliga, men jag förstår inte föräldrar (nå, långt ifrån allas) inte inser att deras 'snokande' kan vara en av anledningarna till att man går bakom ryggen på dem. Går lite för långt dessutom. Men det låter som om du inte gör det?
Om jag vore du skulle jag prata sansat med dem och övertala dem, övertyga dem att jag aldrig skulle få för mig att dricka, röka osv.... -.-' Fast det är ju jag det.
Don't worry, you are just as sane as I am.

25 sep, 2012 22:25
1 2 3 ... 677 678 679 ... 2301 2302 2303

Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden

Du får inte svara på den här tråden.