Skriva av sig-tråden

23 sep, 2012 18:35

har ett ganska stort bekymmer en kille som jag är kär är ihop med en annan ny och nu har jag blivit kär i en kille jag iriterar mig sjukt mycket på han retar mig jävligt mycket ( Och när jag gick i 4:an sa han att jag var kär i en kille som jag inte gillade)

Oh! Jag har också kärleksproblem och det är jobbigt............... Men den du nu råkat bli kär i... Är han annars snäll fast en liten retsticka? xD

utdrag ur chatt


Men ibland känns det som att... jag hör så mycket dåligt om det(anorexia), och jag är FORTFARANDE frestad av att gå ner i vikt?
Då måste något vara fel.

Att utan att kontrollera det drömma om att väga mindre ÄR INTE OKEJ och jag vet det.

Men min hjärna går runt och tittar på alla, registrerar, önskar desperat att jag också hade smala ben, var smalare, smalare smalare smalare
OCH JAG KAN INTE STYRA DET HÄR
det går inte.

Men hon(internetkompis) berättade allt dåligt, att kroppen ställer in sig på svältläge så att man sväller upp - och min hjärna fortsätter tänka att det säkert inte blir så för mig, att jag kan gå ner bara några kilon?
JAG VET ATT DET ÄR SÅ DET BÖRJAR.
Jag vill inte börja! Jag vill BORT från det här medans jag kan.
________________________________
fucking hate this.. och jag kan inte ens berätta det för någon i min närhet.

Du vill bli smalare, men inte för smal eller hur man ska säga, är det det du menar? Egentligen vill du inte det, men du vill vara som de andra, eller?
Liksom jag förstod inte allt, vill veta om jag förstått det rätt innan jag kommenterar det mer!

*dycker upp från ingenstans*

Jag vet att det troligen inte kommer hjälpa, men du är helt perfekt. OK? Och säg inte emot!
I höstas fick min fd. klasskompis anorexia och det verkar varit så jobbigt för henne. Hon fick inte gå i skolan på mer än en månad och nu har jag inte hört av henne på jättelänge
Men det är helt naturligt att man vill gå ned, det kan vara bra för en. Bara man inte låter det gå för långt, lova mig att du inte låter det göra det? ♥

Det känns som att jag snart kokar över.
Jag går, andas, lever.
Men helt ärligt vill jag nog bara dö.
Jag orkar inte leva längre och jag orkar inte gå runt och le, skratta, för att så fort toalettdörren stängs om mig brista ut i tårar.
Jag orkar inte att alla ska vara så jävla blinda och inte se någonting.
Jag är för trött för att orka någonting längre.
Jag har tusen läxor och prestationsångesten ligger på topp tillsammans med ångest över mat. Jag orkar inte de här båda och så är jag jättestressad eftersom att jag inte kan vara social under en längre tid utan att bryta ihop totalt.
Även misstänker jag att jag är deprimerad och det hjälper ju inte heller speciellt mycket. Jag får även under ångest ibland svårt att andas och ligger bara ner och försöker andas med en tryck över bröstet.
Jag orkar inte detta mer.
Jag orkar inte leva detta liv. Är för trött på allt.
Så jävla trött.

Hejsvejs, behövde bara skriva av mig.

Jag vill gå ner i vikt men jag vet hur hemskt anorexia är..

Victoire Weasly som jag inte kan citera - Jag vill inte gå för långt. Men jag vet hur lätt det är att göra det om man väl börjar..

Ja, det är inte bra... Men du, dra inte ner på maten och träna samtidigt, bara träna Så kan man unna sig så mycket godis man vill

Jag ska börja ta ordentliga promenader varje dag tänkte jag.. sen får vi se Men jag VILL inte få anorexia och egentligen tror jag inte ens jag vill förlora vikt - jag vill vara nöjd med mig själv.