Life - Lupple & Medi PRS

Hon å upp mackan och lutade sig tillbaka.
"Dessutom är det här privata marker." Hon funderade en stund innan hon hajade till.
"Gabriels pärla var inte min första. Inte den gröna heller." Hon svalde och såg på Gabriel.
"Finns mina saker på vinden hemma? Innan olyckan? När min mormor levde. När jag var typ 3-5 kanske runt där?" Hon såg oroad ut.

Ashely tog hennes hand och kramade den lätt. "Allt finns kvar. Din mormor skulle aldrig slänga något." Viskade hon lugnt.

Hon såg på henne och darrade.
"Jag minns ett minne. Ett minne från innan jag riktigt lärde mig vad ni var. Eller jag var kanske 4 och hade tagit mig hit. På egen hand eller med mormor säg det." Hon skakade på huvudet.
"Jag hade tagit mig på egen hand till pärlmakaren och fick min första pärla då."

"Då får vi försöka hitta den." sa hon ömt.

Hon sjönk ner på stolen och satte handen mot ögonen.
"Jag minns inte varför jag fick den. Men jag tror jag var avundsjuk på alla så han inte hade mage att säga nej."

Gabriel smekte hennes arm lätt. "Vi får leta reda på den och se vad som står." Log han.

"Står?" Frågade hon och rynkade på pannan.
"Hur kan man läsa dem?" Hon dog sin kopp och skakade på huvudet.
"Du är mig en gåta."

Gabriel flinade och tog fram en pärla och pekade på markeringarna som var på den. Det var som sträck i olika former. "Det är texten." Viskade han leendes.

"Men den är ju så liten. Hur ser ni det där." Hon toh hans pärla och höll den nära ögat.
"Jag ser knappt att det är streck.." Muttrade hon.

" Jag vet inte. Det är bara tydligt." Sa han ärligt.