Life - Lupple & Medi PRS

"Snabbkurs? Du får komma när du vill. Vi kan ha matkvällar och så kan jag lära mig." Hon brast ut i ett klingande skratt av Gabriels komentar.
"Men älskade då..." Viskade hon och vred huvudet.

"Då får vi göra en sådan sak." Viskade hon leendes och satte sig och tog en macka hon med.

"Du kan sätta dig älskling. Tack." Hon åt sakta av maten och log svagt.
"Så hur var vi som små?" Sa hon.
"Var jag sådär odräglig och gick efter dem hela tiden? Ledsen över jag inte var en del av packen?"

Han satte sig lugnt ned och åt sin macka. Ashley skrattade ömt. "Ni var som ler och långhalm. Ni skulle göra allting ihop. " Sa hon leendes. "Du ville vara med på varje lektion som Gabriel hade, och han ville vara med på dina som du hade med din mormor. Vi fick sära på er vid vissa tillfällen och det var fruktansvärt tyckte ni." Log hon.

"Jag hade inga lektioner med mormor." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Iallafall inte vad jag minns." Hon såg på Gabriel och log.
"Åh jag var nog tröstlös när jag inte fick vara med och mormor var upptagen. Vem tog hand om mig då?"

"Det hade du. " Sa hon leendes. " Du gick ju inte i vanlig skola." Sa hon lugnt. "Du vandrade runt, ibland var du hos mig. Andra gånger hos Mi. Vi alla hjälptes åt att passa dig." Log hon.

"Att jag inte kom vilse förvånar mig." Hon såg på henne och tog en stor tugga.
Säg inte att jag störde någon annan. Som pärlmakaren." Hon blev röd i ansiktet.
"Då skäms jag."

" Du kunde vägarna då. Dem lärde du dig tidigt. Din mormor tog ju med dig på det mesta." Log hon. "Åh jo, du var där rätt ofta. Men han tyckte om dig. Han brukade inte klaga på att du var där, utan frågade efter dig ibland. " Sa hon roat.

"Kan nog föreställa mig att jag rymde och skrämde alla." Hon skrattade och lade huvudet på sned.
"Jag tror ni hade ganska bra tillsyn om jag smet. men kanske en morgon jag bara gick? Och så ringer ni stugan och säger jag var där."

Hon log mjukt. "Vi har ju vargar som kan dofta sig till någon oerhört lätt. Så vi visste vart du var." Log hon.