prs yehet & kkaebsong

Orden är som kanoner i Joshuas huvud, ekar gång på gång. Med blicken uppspärrad i den andres ögon känns det som att kroppen glider ner genom sängen, genom golvet, genom märken tills den är helt försvunnen. Sextonåringen vet inte vad han ska svara på det, då han har svårt att yttra orden. Faderns försvinnande och Zachs otrogenhet, det känns bara som att han kommer bli sviken förr eller senare. Ändå dyker ett litet, genuint leende upp över läpparna. Även om orden orsakar nya tankar, så skjuts de negativa tankegångarna åt sidan ett tag.
"Jag.." Joshua känner sig kluven på vad han ska säga, osäker på hur länge han sitter där i tystnad. "Tack."

Tack. Zihao smakade på ordet om och om igen tills han bestämde sig för att inte ta åt sig allt för mycket. Men, tack? Han vek undan med blicken och drog en hand igenom håret utan att veta hur han skulle svara på det Joshua precis sagt. Vad hade han väntat sig egentligen? Alldeles för mycket - som vanligt. Nåja, han hade i alla fall fått orden ur systemet, vilket kändes bra.
”För all del”, sade sjuttonåringen och ryckte på axlarna, fortfarande med ögonen fästa åt ett helt annat håll. ”Jag tyckte att drt var dags att säga det, förlåt om jag gjorde dig obekväm.”

"Nej nej!" Försäkrar Joshua, klart den andre inte riktigt förstår. Det är klart sextonåringen gillar honom också, mer än han kan nämna, men att älska någon? Gud, varför gör han allting fel hela tiden. "Förlåt.." viskar han och tar Zihaos händer i sina, rätar lite på ryggen. "Det är bara det att så sjukt många som jag älskar, och som jag trött älskat mig har lämnat mig. Jag vill bara verkligen inte att du ska vara en av dem," försöker Joshua att förklara, ögonen skiniga av tårar som vill tränga sig förbi, om de är lyckliga eller ledsna vet han inte. "Du gjorde mig inte obekväm, inte ett dugg.."

Allt eftersom Joshua förklarade reaktionen för honom, förstår han den mer och mer. Zihao sneglade från deras händer upp mot den andres glansiga ögon. Långsamt skakade han på huvudet och placerade händerna på vardera sida om sextonåringens ansikte.
”Det kommer jag aldrig bli”, försäkrade han och log snett. ”Jag tror tyvärr att du är fast med mig, vare sig du vill eller inte”, sade han sedan och skrattade till. De förut kyliga ögonen hade plötsligt blivit varma och han hoppades för allt i världen att han ingen såg lika dryg ut som han brukade göra.

Joshua ler lätt mot den äldre, känner hur kinderna börjar hetta till eftersom att Zihao placerar händerna på vardera sida av ansiktet.
"Det vet du inte säkert," säger han aningen bittert. Visst är det dumt att tänka så, men det skrämmer honom. Att förlora den äldre på ett eller ett annat sätt, det går liksom inte att få bort tanken från skallen."Det vill jag verkligen."

"Du tror kanske inte det, men jag är hundra procent säker", insisterade Zihao, med putande läppar, och slog löst till sextonåringens kinder. "Och det är ta mig fan bäst för dig det, jag är redan fäst vid dig." Han slutade trumma på den andres kinder och lutade sig närmare den andre med ett finurligt leende på läpparna. Även om Joshua inte riktigt verkade lita på hans ord så var de sanna. Det hade gått på en sekund för honom att bli så fäst som han för tillfället var. Han hade aldrig känt så inför någon annan tidigare och bara tanken på att de någon gång kanske skulle säras fick det att hugga till på insidan.
"Jag behöver duscha, mitt hår är fett som fan."

"Okej," säger Joshua med ett svagt leende och lägger sig ne4 på sängen med ögonen fästa i taket. "Du kan använda vår dusch om du vill."

En kort stund tvekade Zihao, innan han slutligen slängde benen över sängkanten och reste sig upp. En hand drogs henom det smutsiga håret, som defintivt var i behov av att tvättas.
”Tack...eller vad man nu säger”, sade han och sneglade bort mot den stängda dörren. ”Får jag vara ännu mer jobbig och fråga om badlakan, eller är det att gå över gränsen?” Frågade han tvekande och virade armarna omkring sig. Att stå med bar överkropp i en sovsal som inte ens var den han själv tillhörde var kanske inte det mest optimala. Speciellt inte när alla i rummet förutom en, verkligen ogillade honom.

Joshua gäspar tyst med en liten nick. Långsamt ställer han sig upp från sängen och tippar fram mot en ut av byråerna.
"Klart det inte är att gå över gränsen," säger sextonåringen i tyst ton och drar till sig två badlakan, för att sedan slänga dem till Zihao. "Lycka till," skämtar han.

Zihao tittade misstänksamt på Joshua när han fångade upp badlakanen. Återigen kändes det som om någonting inte stod riktigt rätt till, men han kunde ju ha fel. Tanken höll sig däremot kvar när han gjorde tummen upp mot den andre och vände sig om för att börja röra sig in mot duscharna. Som i trans tog han långsamt av sig kläderna och lät dem falla till golvet i en prydlig liten hög.