Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Saral yssnar på henne och flinar
-han överraskar på ett annat vis än de noramal killarna om vi ska vara elaka i ord mot staspojkar
sa hon nu och log lite mot henne. Hon tänkte lite grann på hnnes fråga och såg på henne i spgelne
-Hur menar du? utveckla lite itll melinda fattar noll
sa hon nu och log mot henne. Hon visste vad hon menar men ville driva lite med henen

Melinda förstod på Saras ton att hon försökte driva med henne. Så hon besvarade leendet och mötte sin väns blick genom spegeln.
– Jag undrar om ni gått hela vägen ännu?.. Eller vill du att jag gå och frågar brorsan istället?
svarade hon utan att släppa ögonen från Sara. Medvetet tog hon ett lite hårdare grepp om en hårslinga, men inte så att det gjorde ont.

Sara flinar lite mot henne när hon märkte hon tog lite hård i en slinga och såg på honom
-försöker du snoka upp mig och lucas lila liv här ienne?
fårgade ohn nu ironiskt och tänkte lite om hon ksulle erkänna och flinar till
-nej inte hela vägen, oskuld än så han spara väl mig till någon vinst
retas hon på skoj och såg på Melinda
-hur så?
fårgade honnu

Melinda ryckte till på axlarna.
– Nah, försöker bara hålla mig uppdaterad. Måste passa på att ta reda på så mycket som möjligt innan jag flyttar ut.
svarade hon retsamt och släppte taget om slingan.
– Så inte än alltså?. Jag tror snarare att han väntar på att du ska känna dig redo.. Hur chockerande det än låter..

Sara lussnar på henne och skrattar till lite,
-kan hålla dig uppdaterad ändå fast du inte bor här sen. Det vet du. Vänner håller ihop
sa hon och såg på melinda snabbt ch lyssnar lite på hennes ord
-Alltså e han nomral? dem flesta killarna har brottåm med kom igen ligga
sa hon lugnt och log itll
-bra. men jag vet en sak att jag e redo när tiden e inne så. Händer det så händer det
a hon lugnt

Melinda skrattade roat åt Saras ord.
– Det är Lucas DeMora vi pratar om. Har han någonsin varit normal?.. Nej, men vanligtvis skulle han inte direkt bry sig. Men han gillar dig, på ett sätt han aldrig gillar en tjej tidigare. Det är uppenbart.
Melinda tog ett steg tillbaka när hon var klar med frisyren.
– Voila! Det är färdigt.

sara lyssnar och flinar till mot henne
-Varför faller jag då frär knäppa kilalr?
frågade hon retligt och granskar och log till
-det blev fint.
sa hon nu ärligt itll Melinda ochsåg på sin vän nu.
-påtal om din bror. han har inte kollat till dig på väldigt länge idag, brukar se han gör det minst en gång iallfall
sa honlugnt och la tyst arman om sig lite och såg på sängen snabbt och gic tyst och satt sig på kanten och såg på melinda och log lurigt till
-Sedan mitt och lucas lila privat liv håller jag nog hemligt om nu du får nog inte veta mer.
retas hon nu och såg på henne lugnt, hon hade än verkligen stor lust stöka itll det någonstans bara för reta lucas lite men ohon visste Melinda hade rätt om att hon säkert kommer två städa upp själv. Ett flin kom nu fram och hon såg på melinda.
-eller väntar han på du ska flytta för du stör oss rätt ofta ibland. Knanckar på dörren och allt
sa hon och skakar på huvudet och flinar roat och reser sig igen och log lite grann.

– Ja, nu har du då fallit för den knäppaste av dem alla. I alla fall den farligaste..
svarade Melinda ironiskt och log busigt mot sin vän. Hon slängde sig ner i en av de fina fåtöljerna i rummet och placerade benen i kors.
– Och Lucas ser nog fram emot att få ut mig härifrån. Så att han får dig och stället för sig själv..
Hon hittade en av sin brors guldringar på bordet bredvid sig och började testa den på sina egna fingrar. En del av henne tyckte att det skulle bli skönt att få sin egen lägenhet. Dels så att hon kunde träffa Ryan oftare, och kanske till och med få honom att stanna över natten. Men en del i henne skulle sakna att bo här. Det fanns en trygghet i det. Att ha sin bror nära till hand.. Och nu även Sara.

Sara lyssnar noga på henne och log till lite grann och satt sig på sängne lute.
-gillar väl hans stil. dessutom hade inte så mycket val lära känna honom när han höll mig här förstår du.
retas hon snällt, men det var inget hon önskade ogjort utan hon var lad över det hade hänt. Menar hon skulle ladrit träffat Lucas annars för det ksulle nog slutat med hon nu gått ur skolna helt och säkert blivit med jake men hon var glad över Lucas. Han gav mer händelser än vadhon var van vid.
-Tror inte att få ut dig för han e orolig för dig kan jag tro, han känns som en överdrivande brorsa som håller dig trygg och det gör det såvrare för honom släppa taget om dig.
sa hon nu och såg på henne lugnt, hon förstod att Melinda tycte det kommer bli bra tankne på den där Ryan hon hade träffa.t

Slutligen placerade Melinda ringen runt tummen, där storleken passade ganska bra. Hon lyfte upp handen i ögonhöjd och granskade den ett tag, men rynkade sedan på pannan. Ringarna var inte hennes grej. De passade bättre på hennes bror. På henne såg dem bara klumpiga ut. Melinda sänkte handen igen när Sara berättade att Lucas kändes som en beskyddande bror.
– mhm.. ja du har kanske rätt..
mumlade hon fram samtidigt som hon tog av ringen och placerade den på samma plats som hon hittat den.
Hon tvekade innnan hon ställde nästa fråga. Men det fanns någonting som Melinda velat veta länge nu.
– Saknar du det? Ditt gamla liv?.. Jag menar.. Vad jag förstod stod du din far nära?..
hon nästan viskade fram frågan. Melinda visste inte mycket om Saras far. Hon hade enbart träffat honom i ett unket förhörsrum medan andra poliser bevakade dem. Och då hade han nästan hotat henne för att försöka att hon skulle avslöja var Lucas befann sig.. Men han var säkert en bra far, som uppfostrat en sådan underbar dotter.