Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape tittade upp på honom och kunde inte ljuga för sin son så han sänkte huvudet och skakade på huvudet och kände ans händer skaka.

Oliver kollade tyst på sin pappa.

Snape reste sig skakigt upp när han kände att allt höll på att brista och han sa med en liten darrning i rösten.......
- Jag.....ledsen.....jag kommer tillbaka Oliver.....jag lovade...bygga med dig....och det ska jag.....men jag måste gå.....jag kommer tillbaka.

Han gick sedan mot dörren och nedför trapporna och skrev ett papper med ett pergament papper att han var på stranden och fick sin stav till sig och transfererade sig till stranden som lyckligtvis var tom och där brast allt.

Oliver kollade efter sin pappa och började gråta.
" pappa dum" grät han.

Lova kom upp till oliver och bar upp honom i famnen.
" Kom hjälp mamma med frukosten" sa hon.

Snape satt på stranden och grät och alla känslor och sorg som hade hållits inne i honom for ut.
Han förstod att Oliver säkert var ledsen på honom....men han kunde inte.......hur skulle han förklara ett mord han hade begått på dennes egna order?

Oliver log mot sin mor och hjälpte henne så gott han kunde nere i köket.

Lova såg med ett leende på sin son.

Snape satt där fortfarande och grät och han ville bara hem och förklara för sin son.
Men han ville inte ha en son som hatade honom på grund av ett mord.

Plötsligt kom en kvinna i hans ålder dit och sa.
- Hej, vad har hänt?

Snape blängde på henne och sa.
- Snälla....bar lämna mig ifred.

Kvinnan suckade och nickade bara innan hon gick.

Oliver väntade på att snape skulle komma hem.

Snape satt där i hela 3 timmar innan han lyckades ta sig samman, ja i alla fall lite och han han lyfte sin trollstav och landande på gården och hans ben hotade att vika sig under honom.....men lyckades hålla sig kvar på benen.
Kanske borde de berätta för Oliver om mordet på Albus.

Oliver satt i lovas famn och gosade.

Lova strök sin son över håret.