Flygande giraffer!

Rachel såg förvånat på honom innan hon släppte honom. "Åh" mumlade hon och tog sin tallrik. Hon började gå in och undvek att se på honom. Hon var besviken och förvirrad. Ville han inte eller brydde han sig verkligen om hennes rykte?
Hon tog sig till köket och lämnade tallriken innan tyst gick mot deras rum. Väl där sjönk hon ner på sängen och såg in i väggen. Hon kände sig plötsligt så trött och utmattad. Hon såg tillslut upp på David och studerade honom, från fötterna upp till hans ögon. Han var stilig än även om han var lite mager.

"Förlåt." sa David, knäböjde vid henne och tog hennes händer.
"Jag vill bara att du skall vara orörd, det är dit rykte. Du har redan som häxa, blir du med barn innan blir det bara värre. Sedan är jag själv rädd." sa han och såg på henne.

Rachel sa inget först utan bara såg på honom. Tillslut suckade hon djupt och log svagt. "Men man blir inte med barn på en månad? Det var väl fler månader? Och bröllopet är om en månad" sa hon innan hon kramade om hans händer. "Ditt ryckte då?" undrade hon sedan och en tanke slog henne. "Har du haft någon annan? Under de här åren?" undrade hon tyst. Hon skulle inte bli förvånad i sådana fall för David var både rik och stilig. "Jag bara undrar...".

"Jag vet, men jag vill inte, kan vi bara inte vänta en månad?" bad han bevekande och kysste hennes panna. Sedan skakade han långsamt på huvudet.
"Har väl försökt med ett par, för mor och fars skull. För att de inte skulle oroa sig, men det var ingen jag riktigt gillade. En som heter Samantha var jag samman med för att rädda hennes rykte, hon gillar nämligen kvinnor." sa han med lätt rynkad panna, hoppas att det gick bra för henne.

Rachel nickade sakta och la huvudet mot hans axel. "Jag förstår" mumlade hon. Hon själv var fortfarande oskyldig som en blomma förutom när det gällde kyssar och annat, och de hade bara varit med David. ¨
Hon satte sig på sängen igen och drog ner honom vid sig. "Låt oss sova, jag tror vi båda behöver det då vi nog har en del att göra imorgon...". Hon slöt ögonen.

"Rachel....." sa David plötsligt och en aningen tvekande.
"Skulle du ha något emot om jag bjöd hit Samantha och hennes kvinna till bröllopet? De kommer som vänner för att skydda sig." sa han och såg med bedjande blick på henne.
"Det var inget mellan oss och kommer aldrig att bli, men hon hjälpte mig överleva och jag vill inte se dem hängda." sa han med allvar.

Rachel såg på honom tyst en stund och visste inte vad hon skulle tycka. "Jag antar att jag inte har det" mumlade hon och såg upp i taket. David hade skaffat nya vänner och kontakter under åren, men hon hade knappt träffat en människa, det kändes konstigt. "Jag förstår" mumlade hon bara och drog täcket över dem och kröp ihop vid honom.

"Vill du inte ha dem på bröllopet förstår jag, men kanske senare?" sa han mjukt och la armarna om henne. Han kysste henne mjukt i nacken.
"Försvinn aldrig från mig." sa han och slöt ögonen.

Rachel skakade sakta på huvudet. "Men de kan komma om du vill" mumlade hon och drog sig nära honom och slöt ögonen igen.
"Jag lovar, om du aldrig försvinner från mig" mumlade hon tillbaka och somnade sedan tungt.

"Tack." sa han leende och sov nästan.
"Men du får inte avslöja dem." mumlade han innan han somnade tungt med huvudet lutad mot hennes axel.