Tredje Världskriget

"Äh, käften." flinar Nike åt henne, hennes vanliga replik vilket mest menar på att hon mår bra. Att hon orkar käfta emot betyder mycket. Hon äter upp allt och tar stora klunkar, ja hon var vrålhungrig.

"Skönt att du mår bra igen då, slipper vi flera anfall!" Retar hon och skrattar. Hon tar deras tallrikar och lägger dem i diskmaskinen.

Nike himlade roat med ögonen åt henne och knuffar lätt på henne.
"Fast jag gillade slutet av det hela." sa hon sedan och var plötslig allvarlig, hon ville vara ärlig.

"Tja, det här stället är inte så hemskt..."
Retades Akhiti. Hon ville att Nike skulle säga det.
Akhiti var jobbig på det viset, men det skulle nog inte gå att ändra på henne.

Nike surnade till men sa inget mer, Akhiti visste väl vad hon menade.
"Så vad är det här för ställe? Är du deras prinsessa här?" frågar hon istället.

Akhiti blev sur när hon inte sa det och muttrade fram sitt svar.
"Hallå, EGYPTEN. Säger det dig något?"
Hon började gå mot sitt rum igen.

Nike såg på henne och tog tag i hennes arm.
"Nej, det säger mig inget, hur skulle det kunna göra det?" sa Nike nu allvarlig. Hon hade aldrig hört talas om försen Akhiti nämnt det.

"Jag är ju prinsessa här." Mutttade hon surt. Hon hade kunnat komma ut ur greppet om hon velat då hon var mycket starkare men hon orkadr helt enkelt inte kämpa emot.

"Ja, det vet jag." sa Nike och himlade med ögonen åt henne.
"Men sedan vet jag inget." sa hon, ja hon var irriterat på Akhiti, hon var så arrogant ibland.

"Och vad vet jag om dig?" Sköt hon tillbaka.
Hon var rätt irriterad nu. Hon ska får gröna byxor och hon heter Nike det är allt hon vet! Och att hon har problem med lungorna...
Hon reser sig kraftigt och börjar åter igen gå till sitt rum.