PRS mellan Ida och Hermione gragner

Dom transfererade sig hem

- tänk att min egna syster jagar efter mig.

Mamma stod och tittade ut genomfönstret när dom fick syn på det fina huset. Alla visste att Kath och Vera va goda vänner till Katara och Elena men efter det dom gjort mot elena så va det den platsen som alla skulle leta minst på! Konstigt nog vandrade Kataras tankar iväg till Jonte,han måste vara ledsen eftersom att Elena lämnade honom,fast varför skulle han vilja ha henne?! Varför tänkte hon på Jonte? det va han absolut inte värd!

( Jonte var bara en klass pojkvän du vet haha ska hon dumpa marcus))


Elena simmade glatt upp och vinkade till alla som tittade på dom dom vinkade glatt tilbaka.
- Gud va det är vackert här.
Safira log mot henne och nu ska vi träffa kungen som regerar här.
Elena blev plötsligt lite rädd för att det skulke hända något men Safiras lungande ögon tydde på att allt skulle gå bra.
- Prinsessan Safira är tillaka sa en sort hovdam till en annan vattenmäniska.
- Prinsesaa sa Elena med en frågande blick.

(nej..kanske vi får se)
Dom gick in genom dörren och Katara sprang fram och kramade sin mamma.
"Ni borde vara försiktigare om ni inte vill hamna i askeban" sa hon strängt och spände ögonen i dom.
"Då rymmer vi bara igen" sa vera!

- Woow och du har inte sagt något.
- Ja jag är nog inte den som skryter.

Nästa morgon:
Katara vaknar av en duns. Hon griper tag i Marcus arm. Han rycker till och stirrar runt omkring i luften. Dom springer in i Elenas rum som Kath och Vera nu sover i. Dom står med trollstavarna höjda och stirrar ut genom fönstret.
"Det är han,chefen för askeban" stammar vera!

- Elena sa Safira alvarligt, om du kontaktar Katara så kan det hända att hon får ett spår av dig eftersom du nu är jagad kommer vårt rike att se till att du blir skyddad.

"Ni måste härifrån" skrek mamma nerifrån.
"Kom så transfererar vi oss"sa Vera.
"Men våra saker,om han får syn på dom" sa Katara.
"Accio våra saker" sa Marcus och dom kom flygande. dom tog tag i sina väskor och transfererade sig bort i samma stund som det ringde på klockan

Elena satt sorgsen den kvällen och tittade ner på sina fötter.
Sängen hon satt i var värkligen speciell.
Den var gjord av sjögräs.
Hon kunde inte kontakta sin syster dels för att hon hatade henne så djupt som det gick arr hata någon men också för att Katara skulle kunna få reda på vart hon var och döda henne.
Livet är så komplicerat mumla hon tyst sen långt bak i hennes huvud hörde hon ett viskande.
Jag kommer, jag kommer.
Hon blev rädd Elena visste inte vart hon skulle ta vägen, medans viskningarna blev högre och högre.