Eragon [Privat rollspel]

"Jag tror dig!"

Under tiden som jag Alex och hans föräldrar undersöker slottets murar så försöker Aureus och Ór hitta en svag punkt uppifrån.

"Verkar som jag hittat en svag punkt!" Vid dörren står Galbatorix.

När vi möts igen för att diskutera så har ingen av oss hittat ett ställe som vi kan ta oss in genom. Då kommer Aureus på att vi inte har kotrollerat hur det är UNDER slottet.

[Att inte en dvärg utan en drake kommer på det]

Aily reser sig.

[Ja, och inte ens en dvärgs drake]

Jag känner mig dum. Här har man tillbringat större delen av sitt liv under jorden och komme rinte på den mest uppenbara lösningen. Vi undersöker nu hurdan marken här är, och hur slottet är byggt.

[Haha]

Galbatorix tar tag i henne och släpar henne därifrån.

"Det här är perfekt mark för att gräva sig in i slottet!" utbrister jag.
"Vi måste ändå vara försikiga. Vi vet att Galbatorix är listig, och han har säkert skyddat slottet med trollkraft."
"Eller så tror han att slottet inte har några svagheter och underskattar oss", skrattar jag. Jag känner mig riktigt glad igen.

"Släpp henne!" ropar Murtagh som sliter i sina bojor.

"Ska vi våga ta riske att kontakta Murtagh och fråga vad han tror"? frågar Alex.
"NEJ, Murtagh vill inte skada oss, men vi vet inte vad han har svurit Galbatorix.
"Tungdil, utom oss drakar är du den enda som kan utföra trolldom. Om vi hjälper dig så måste du ta reda på hur Galbatorix har skyddat slottet mot angrepp underifrån"
Jag vill egentlien inte. Jag förstår mig inte på magi, men jag inser att jag måste och med drakarnas hjälp gör jag det.