Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Efter det blev det tyst då gruppen började gå bort ifrån matsalen, utan att verkligen veta vart de skulle.
"Var har ni fått lägenheter?" frågade Johanna dem. De ryckte på axlarna. "Så ni har alltså inte fått lägenhetsnycklarna än.. Ni får fråga Boggs då" säger Johanna sedan och vänder därmed på direkten och går emot det där mötesrummet hon och Thalia var med på ett av mötena. Där borde väl han vara? Annars skulle hon väl åtminstone hitta någon där.

Thalia och resten av gruppen följde med Johanna och snart kom de fram till mötesrummet. Thalia ryckte i dörren, lönlöst förstås det var alltid låst på alla viktiga ställen i distrikten och hade man inte tillträde kom man inte in.

Johanna knackade, eller ja snarare bankar, på dörren. Snart öppnar Boggs och Johanna är nära att banka på hans kropp.
"Dessa personer skulle vilja bli tilldelade sina lägenheter" säger Johanna. Boggs nickar och försvinner in i rummet. Han rasslar med en massa nycklar därinne i rummet innan han kommer ut med nycklarna till Finnick, Cato, Marvel, Clove, Peeta och Katniss lägenheter.

De tar emot nycklarna och Boggs stänger sedan dörren om dem. Förmodligen höll de på med något viktigt Boggs brukade annars vara ganska så trevlig. "Trevlig prick" flinar Marvel och Thalia himlar med ögonen, "Faktiskt, han brukar vara det i alla fall." flinar hon och de går tillbaka.

"Han är faktiskt den enda jag träffat som bott i 13 hela livet som faktiskt har humor" säger Johanna och flinar. Det var sant, då de flesta inte hade någon humor alls utan tog illa upp av det mesta. Vilket var väldigt irriterande då man inte kunde skämta utan att få arga blickar.

"Eller hur, man kan tro att det är värsta begravningen här." skrattar Thalia på 13 bekostnad. Visst var de snälla som tog emot dem och så, men humor hade de inte och de saknade det verkligen.

"Jag ser inte att de gråter" säger Marvel förvånat. Han verkar vara den mest pratglada i gruppen för tillfället om man bortsåg från Johanna och Thalia. "Det har du rätt i" säger Johanna och ler. Eller ja, hon hade inte sett någon gråta här i 13 ännu i alla fall. Vilket var lika bra för Johanna ville för det första inte höra eller se någon vara ledsen, och för det andra skulle hon bara tycka personen var en mes. Ifall personen inte hade en bra anledning att gråta.

"Vad har de att gråta för?" undrade Thalia, "Ja förutom att de typ kommer att dö av inavel och är glada att ha oss här." flinar Thalia roat, itne för att de skulle bli tvingande men det var så det var, det hade varit en epedemi här som nästan hade tagit halva befolkningen.

Johanna skrattade. "Fast de borde inte vara det. Jag tänker inte stanna här längre än vad jag absolut måste" säger hon. Det var sant. Fick hon möjligheten att flytta till 14 och göra alla uppdrag där så skulle hon ta den. Eller när revolutionen var över och de hade vunnit skulle hon tillbaka till sjuan. Förhoppningsvis, om hon inte stannade i 14 eller åkte med någon annan segrare till dennes distrikt istället.

"Nej tänker du? Jag stortrivs här." flinar Thalia vilket inte alls var sant, hon vantrivdes här och att jämt vara inomhus fick henne att känna sig instängd och klaustrofobisk. Thalia var van att vara ute nästan hela dagarna och att komma hit, var som att vara instängd och inlåst i en bur.