The Vampire Diaries[Roll]

Caroline tittade på Klaus med en varm blick, och viskade ett tack till svar.
Hon lade ner teckningen i sin väska för att inte glömma bort den.
"Ja, inte vet jag. Jag vill bara komma ut", sade hon muttrande och sparkade till soffbordet lite för hårt. Vasen som hade stått på bordet låg på golvet sönderslagen. Och bordet hade genast blivit ostadigare.

Damon suckade. "Han blir bättre, Elena. Hans sår har antagligen redan läkt. Tror du inte att vi vampyrer har några skills alls?" När Elena inte såg ett dugg mindre orolig ut tillade han: "Men om du vill kan jag gå och kolla till honom"

Klaus himlade med ögonen då hon sparkade till bordet. Han hade fått nog, Mikael fick så komma ifall han ville, han skulle ut. Med ens tog han fram telefonen ur fickan och slog Elijahs nummer.
"Idiot, få ut mig från det här rummet, eller så får du dejta pålen igen", sade han hotande i luren genast som Elijah svarat.
"Undrade väl då du skulle ringa, Nik", sade Elijah lugnt. "Men tyvärr så får du nog vänta ett tag till."
"Nej", muttrade Klaus. "Få hit häxan och se till att jag slipper härifrån."
"Vi får ta hand om det senare, Nik, se till att inte riva ner hela hotellet." Elijah hade lagt på, nu var han död. Klaus skulle påla honom, så var det med den saken. Ilsket kastade Klaus sin telefon mot väggen, skalet samt batteriet hoppade ur mobilen genast som den träffat väggen med en hård smäll.

Caroline hoppade till lite av smällen, men gjorde ingen stor sak av det.
"Ja, det gick ju bra", sade hon flinande och försökte samt hålla tillbaka ett skratt.
Hon förstod inte vad hennes ironi hade kommit ifrån, men om man var desperat så var man...

"Jaså nu kan du skratta!"utbrast han med ett leende och tittade mot Caroline.
"Något måste du väl komma på som vi kan göra, jag har inte varit så här uttråkad sedan Kol tvingade mig att stanna för att vakta något ointressant..."

(( inne på mobilen.. ))

Elena nickade osäkert.
"Okej, men vi hälsar på Bonnie först!" la hon till snabbt.

[Nu orkar jag inte vänta längre... Vi säger att Stefan är på sitt rum]

Stefan slår upp ögonen. Såret hade läkt. Han sätter sig upp och rör prövande på sig. Ingenting. Stefan ler osäkert.

Damon blinkade. "Okej, men förbered dig för en snabb springtur dit." Han lyfte snabbt upp den förvånade Elena på sina axlar och med ett svisch så var de iväg.

((amanda1104: Förlåt! :c Men du har alldeles rätt, han är på sitt rum. Jag tänkte skriva det förut, men glömde bort det :s ))

Elena blir först förvånad när de sprang i väg, fast det var inte direkt första gången. Men strax innan Damon släppte ner henne vid sjukhuset fylldes hon av frihet.

"Coolt, or what?" Damon skrattade när han släppte ner henne på marken. Han ville helst ha henne på sina axlar för evigt, men det gick ju förstås inte. Damon tog Elenas hand och gick med henne in genom entrén till sjukhuset.