Harry Potters liv efter striden(SV)(Restart av tråd)

Jag ska dit på måndag och tisdag.. Ajaj.. Ingen möjlighet att vänta med det?

(Det skulle vara bra om vi kunde diskutera det på mobil eller liknande)

^ Hehe sry men jag har tappat bort min mobil *Känner sig klantig*
Vi kanske stannar kvar där ett tag

Haha xD Men du kanske skulle kunna skypa eller liknande?

Har inte skype xD
Men annars får vi använda mugglis?

Okej jag skulle skriva jättelångt. Men det är lika bra att ni får bli lite spända på vad som ska hända.


Kapitel 37: Skrämd
30 januari, 2008
Till en början verkade 30 januari inte skilja sig så mycket från en vanlig dag. James väckte Harry och Ginny vid halv sju, och sedan var dagen i full gång. Båda barnen skulle få på sig kläder, få i sig frukost, få tänderna borstade och vara i tid till PreSchool, och även deras föräldrar behövde göra samma saker och sedan vara i tid till sina arbeten. Det kanske låter enkelt, men när du har barn i åldrarna 3 och ett halvt samt 2 år är det långt ifrån att vara det. När Harry äntligen var på plats på sitt kontor på Ministeriet kunde han äntligen andas ut, för första gången på morgonen. Han älskade sina barn, älskade de över allt annat (utom möjligtvis Ginny som delade förstaplatsen med dem), men på morgonen var de inte särskilt roliga.

På aurorkontoret fanns det som vanligt en hel del att göra. En treårig flicka hade hamnat på Sankt Mungos med tydliga skador efter något som liknade en väldigt allvarlig förhäxning och sjukhuset ville ha dit aurorer med en gång, så Harry fick skicka iväg två stycken. Vid 10tiden skulle Kingsley ha ett informationsmöte för ungefär hela Ministeriet, som var så tråkigt att Harry själv blev förvånad över att han lyckades hålla sig vaken under hela mötet. Efter det så var det lunch, och sedan lunchrast som Harry tillbringade på sitt kontor, i ett försök att rensa bland alla papper. Å andra sidan hann han inte så värst långt innan det hördes ett högt transfererings-poff ungefär två meter ifrån honom och han förvirrat tittade upp.
”Vem?”
”Bakom dig”, muttrade en väldigt välbekant röst och Harry snurrade snabbt på stolen.
”Vad gör du här, Ginny?” Han tittade förvånat på henne.
”Jag skulle bara titta förbi snabbt.” Hon ryckte snabbt på axlarna. ”Jag tänkte åka hem.”
”Varför då?” Från ingenstans flög en svartprickig uggla in genom Harrys fönster och släppte ett brev på golvet. Ginny plockade snabbt upp det och lade det på Harrys brevhög.
”Därför. Nej... Jag mår helt enkelt inte bra.” Hon ryckte på axlarna. ”Så jag åker hem.”
”Jag önskar jag också kunde göra det”, muttrade Harry och granskade ett papper som han sedan slängde.
”Hur många papper behövs det egentligen när man är aurorchef?” Ginny synade skrämt hans enorma, om det nu räckte, brevhög.
”Alldeles för många.. Så du menar att du slipper sortera papper fem gånger per dag?” Harry skrattade. ”Jag avundas dig.”
”Du kan använda magi.”
”Det går inte att sortera de rätt i så fall...” Han grimaserade. ”Skicka en uggla om du blir sämre, okej?” Han kramade snabbt om henne.
”Visst, det kan jag göra. Ha en...” Ännu en uggla flög in och släppte inte mindre än fem brev på Harrys skrivbord. ”...bra fortsatt arbetsdag. Och lycka till med att försöka sortera alla papper.” Hon skrattade.

Det tog ett tag att få hem James och Albus från PreSchool. James var tydligen tvungen att visa alla teckningar, bilder och platser Harry var tvungen att se av någon anledning, och Albus vägrade att ta på sig skorna i fem minuter tills han plötsligt gjorde det utan problem och sprang ut genom dörren så att Harry fick springa efter, något som var väldigt kul enligt Albus (och mindre kul enligt Harry). In i bilen kom de till sist i alla fall, och även hem till Godric's Hollow.
”Vi är hemma nu!” ropade Harry uppför den vitmålade trappan, som numera börjat bli lite sliten av alla fötter. Den behövde målas om... och förmodligen göras ren också med tanke på att Albus börjat gå uppför trappan utan att ta av sig sina leriga skor.

”Harry?” Klockan hade blivit tio i sex på kvällen, och som det brukar vara i januari var det redan ganska mörkt ute. Middagen var uppäten, James lekte på sitt rum och Albus på sitt. I den svarta soffan i vardagsrummet satt Ginny, noggrant läsandes ett rosa papper, och Harry, som läste en bok istället.
”Mm, vad är det, Ginny?”
”Lägg ner boken en stund.”
”Inga problem..” Harry ryckte på axlarna, vek sidan i hörnet och lade ifrån sig boken.
”Igår, när jag var på Sankt Mungos, så gav botaren mig en varning.” Hon viftade lätt med det rosa pappret. ”Det är tydligen så att jag har ganska stor risk att föda för tidigt, enligt hennes undersökningar. Jag skulle åka till Sankt Mungos direkt om jag hade ont eller bara hade någon konstig känsla.” Harry tittade, lätt skrämt, på henne.
”Säg inte att du har det just nu.”
”Jag vet inte. Till en början mådde jag bara illa. Nu känns det mest konstigt, men det påminner en aning om hur det brukar kännas innan det... sätter igång.” Harry insåg plötsligt att hon lät rädd, hon med. Han försökte komma på när hon låtit rädd senast, utan vidare bra resultat. När Ginny var rädd, då var han tvungen att ta det på allvar.
”Om barnet skulle födas nu betyder det..” Han tänkte mest högt, men Ginny svarade i alla fall.
”Då betyder det sjukhus. Väldigt mycket. Men det behöver inte vara så, jag kanske bara håller på att bli sjuk. Men jag tror ändå att vi borde kolla på Sankt Mungos.. bara för säkerhets skull?”
”Du bestämmer.” Harry tryckte snabbt hennes hand. ”Jag kontaktar Molly, så att hon kan ta James och Albus.” Han hade precis rest sig upp ur soffan när Ginny öppnade munnen igen.
”Du är inte arg på mig, då?” frågade hon svagt. Harry vände sig förvånat om.
”Eventuellt när du ställer så dumma frågor. Varför skulle jag vara det?”
”Jag borde ha sagt till dig redan igår.”
”Det spelar ingen roll. Det som spelar roll nu är bara att vi kan komma till Sankt Mungos.”

Åh vad bra, Älskar det! Supermegabra!

Merlin, vad bra!

ÄLSKAR KAPITLET!

Åh guud det var helt superduperawesome!! James och albus är så gulliga ♥ Och jag kommer att älska den här delen, är säker på det

Såååå AWESOME!!!!!!!!!

Jättefint skrivet!♥