Hemligheter kan inte gömmas för alltid

Då blir man glad! Ska försöka att hålla mamma på andra tankar, så hon inte får för sig att jag ska stänga datorn!

Det där gillade jag riktigt extremt mycket.

Jag med

Åh, jätte bra !

Elladora Lestrange

Min underbara dotter satt uppkrupen i min säng med ivriga ögon. Jag älskade henne så mycket men det smärtade mig så mycket varje gång jag ser henne. Hon är så lik sin pappa att jag ser honom i henne. Hennes ögon är identiska men hans, egentlig är ögon det enda som är precis likt Draco. Det är mer som om hon är en perfekt kombination av oss båda. Hon har ett smalt ansikte men det är inte lika spetsigt som Dracos. Hennes mun är också fylligare än Dracos men hennes näsa är rakare än min. Alla mammor tycker att deras döttrar är vackra men Cassia är verkligen vacker, med hennes mörkbruna raka hår. Hennes hårfärg påminde lite om min moster Andromedas. Jag hade aldrig träffat Andromeda men jag hade lyckats hitta lite kort på henne. Jag ville väldigt gärna träffa henne men jag visste att det inte skulle kunna gå. Jag var helt enkelt inte menad att vara en del av den magiska världen. Men det var min dotter, så jag hade bestämt mig att lära henne allt jag kunde om trollkarlssamhälle.
”Kan du inte berätta historien nu?” sa Cassia otåligt och jag var tvungen att le.
”Vad kan du om magi?” sa jag och satte mig på sängen bredvid henne. Cassia såg förvånad ut över frågan men det såg ut som om hon tänkte efter innan hon svarade.
”Jag kan bara det som prästen sa i kyrkan, han sa att magi är ont. Men jag tror inte att det han säger är sant. Jag tror inte på att magi är ont.” sa hon tankfullt och jag kände mig stolt över att ha en så underbar dotter.
”Jag vet att magi inte är ont.” sa jag och det fick Cassias att le brett. ”Men jag vet att det finns personer som gör magin ond.” sa jag och det fick Cassias leende att försvinna.
”Då hade prästen rätt.” sa Cassia missbelåtet. Jag skakade på huvudet och Cassia såg ännu mer förvirrad ut än vad hon redan var.
”Magin i sig är inte ond eller god. Det är personen som använder magin att ansvara för att man inte använder sin magi till något ont.” sa jag och tystnade innan jag fortsatte. ”Kan du lova mig att du aldrig någonsin använder din magi till något ont?”
”Jag lovar, mamma. Men jag har ingen magi och det har inte du heller.” sa hon.
”Jag har ingen magi. Men du har det, Cassia.” sa jag och kysste henne på pannan. Cassia svarade inte men hon satt tyst en stund innan hon svarade igen.
”Jag tror att du också har en magi inom dig.” sa hon bestämt. Jag log och lyfte upp henen i mitt knä.
”Vill du höra historien nu?” frågade jag och hon nickade till svar.
”Det var en gång två häxor och två trollkarlar som alla fyra var väldigt mäktiga. De bestämde sig för att bygga en skola som de döpte till Hogwarts. Men alla barn fick inte komma till Hogwarts, bara de som var en häxa eller en trollkarl. Hogwarts fyra grundare letade upp barn som var magiska och sen tog de dem till skolan och lärde dem allt om magi. En av grundarna, Rowena Ravenclaw, tog bara emot de smartaste häxorna och trollkarlarna. Men Godric Gryffindor tog bara emot de modiga medans Salazar Slytherin bara tog emot de med rent blod.
”Vad menas med rent blod?” frågade Cassia nyfiket.
”Det betyder att alla i ens familj är häxor och trollkarlar.” svarade jag.
”Men hur blir ens blod inte rent då?” frågade hon nyfiket.
”Man får barn med en mugglare, då kallas barnet halvblod.” sa jag och släckte lampan.
”Varför släckte du mamma?” frågade hon besviket.
”Jag är för trött för att berätta mer, vi fortsätter imorgon.” viskade jag.
”Men du berättade bara om tre grundare, kan du inte berätta om den sista också?” viskade hon och kramade om mig.
”Den sista grundaren hette Helga Hufflepuff, hon tog emot alla och behandlade alla rättvist.” sa jag och gäspade. Jag hörde hur Cassia gäspade bredvid mig innan hon reste sig upp och gick in till sitt eget rum.

JätteSuperMegaAwsomeBra!!! Som sagt så ÄÄLSKAR DENNA FF!!!

Tack så mycket

BRA!

Åh, jätte bra! Längtar till mera!

BRA>