Harry Potters liv efter striden [SV]

Sis, det säger min mobil till mig

Victoire Weasly, kommer lätt komma ihåg dig, du delar med min pappa

Jag fyller år den 23 mars!

Jag fyller 19 juni om någon skulle bry sig

25:te September ♥

Jag bryr mig ♥ Fast jag visste redan att du fyllde år då

Lite kortare än vad det var tänkt, men jag hade lovat...




Kapitel 20: Syskon

Harry hade ingen lust att sova, men Ginny och Albus verkade sova lugnt, så han satte sig i Ginnys fönster med en bok. Snön föll tätt utanför fönstret och han kunde se Arthur som måste försöka föra en diskussion med trädgårdstomtarna medans James sprang runt med Victoire och Bill. Han funderade på att knacka lite på rutan och vinka till James, men avstod eftersom han inte ville väcka Ginny och Albus, som fortfarande sov , men däremot började Albus röra på sig, så Harry gissade att han snart skulle vakna. Han hörde bullret nerifrån som betydde att alla kom in igen, och suckade när Albus började gny av det. Han lade ifrån sig boken och lyfte försiktigt upp det svarthåriga barnet, som genast tystnade när Harry lyfte upp det.
”God eftermiddag”, sa Ginny trött och sträckte på sig. Harry tittade något irriterat på henne.
”Måste du alltid få mig att hoppa till?”
”Det där var felformulerat. Rätt formulering är att du borde sluta vara så uppe i en sak att du inte märker omgivningen.” Hon skrattade och Harry drog också på mungiporna.
”Det där ska du få för!” Han lade försiktigt ner Albus igen och kysste henne så häftigt att hon knappt fick luft.

”Så då”, sa han skrattande när han släppt henne. ”Höll du fortfarande koll på omgivningen nu, eller?”
”Hm, nej...” Ginny tog upp Albus i famnen och log. ”Okej. Jag ska sluta reta dig. Har James kommit in?”
”Japp. Vågar vi släppa in honom?” Harry log och Ginny ryckte skrattande på axlarna.

James blev överlycklig när han fick komma upp, men till en början var han fullt upptagen med att berätta om allt han gjort med Victoire innan han hälsade lite på sin lillebror. Något stort intryck gjorde däremot inte Albus på honom, inte förrän han med lite hjälp fick hålla honom i famnen, då lyste han upp som en sol och såg ordentligt stolt ut.
”James?” frågade Ginny när James efter nästan tio minuter gått med på att ge Albus till Harry. ”Vet du när det blir middag?”
”Snaaat”, sa James på sitt otroligt gulliga sätt utan förmåga att säga r. ”Moommoo lagaj.”
”När lär sig små barn att prata korrekt?” Harry skrattade. ”Det blir lite oförståeligt ibland.”
”Fast man lär sig ju förstå... Och det blir ju bättre.” Hon log när James lade huvudet på hennes ben och slöt ögonen för att ta en liten paus. ”Ska vi gå ner, tror du?”
”Vi kommer bli påhoppade.”
”Hur många är där?”
”Ron, Hermione och Rose, Bill, Fleur, Victoire och Dominique, George och Angelina, Percy, Audrey och Molly... Och så Arthur och Molly.”
”Det där lät roligt”, log Ginny. ”Audrey och Molly och Arthur och Molly.”
”Jovisst... ” Harry lade försiktigt Albus i hennes famn och James satte sig trött i Harrys famn istället. Ginny sträckte sig efter nappflaskan som stod på sängbordet och började mata Albus med den, samtidigt som hon flyttade sig närmare Harry så att den lilla familjen satt tätt ihop.

Ingen av de somnade egentligen, men alla var tysta, inne i sina egna tankar. Därför suckade Ginny djupt när det knackade på dörren, och det var ganska motvilligt som Harry gick för att öppna. Ron och Hermione, med Rose i famnen kom snabbt in och James lyste upp när han fick se dem. Han hoppade ur sängen, sprang fram till Ron och kramade om hans ben.
”Vånn”, sa han nöjt.
”Säg det en gång till så blir det perfekt”, sa Harry med ett leende medans Ron gav honom en låtsassur blick. ”Då blir det som Lavender, och henne har jag ingen lust att tänka på.”
”Hur mår du, Ginny?” Hermione gav Rose till Ron och kramade Ginny så häftigt att hon nästan tappade Albus.
”Bra”, muttrade hon. ”Men du måste lära dig att krama folk lite lugnare.”
”Förlåt...” Hon log och tittade istället på Albus med ett skratt. ”Ni får kompensera upp med en kopia av dig senare... För han är komiskt lik Harry.”
”Jag vet...” Ginny strök sin minsta son över håret. ”Undrar om folk kommer tro på att det är mitt barn också.”
”Det kommer de”, sa Harry eftertänksamt. ”De vet vem jag är gift med.” Han kysste henne snabbt, vilket framkallade en lätt rodnad på hennes kinder.

Albus hann somna innan middagen, så han fick låna Rose vagn (med rosa filt, men han verkade inte bry sig) att sova i medans alla andra åt middag. Ärligt talat var det lika bra, annars skulle ingen kunnat äta eftersom han skulle gått från famn till famn hela tiden. Det gjorde han förstås så snart han var vaken, men då hade alla hunnit äta, så det var lite lättare.
”Han är verkligen galet lik Harry”, sa Bill skrattande åt Albus, som i Arthurs famn nyfiket höll på att utforska vardagsrummet. ”Kommer du lyckas hålla skillnad?”
”Ja, pucko.” Ginny himlade med ögonen. ”Albus har inte glasögon, Enligt mig är det rätt mycket i längdskillnad, bara en av de pratar ordentligt... Jag tror att jag håller skillnad.”

Grymt bra

Jätte bra!!!

Taaack
Om något var extra bra eller roligt, skriv jääättegärna det

Superbra kapitel!