Life - Lupple & Medi PRS

Hon log mot den äldre mannen och log tacksamt. Hade ingen aning att hon skulle få en pärla idag men hon log tacksamt och satte sig ner på en stol för att inte störa. Skärmade av hörseln och slöt ögonen.

"Du kommer hamna i en svår situation. Ett svek. Vänd inte ryggen.." Han tystnade och la händerna på Gabriels huvud och bildade som en bro mellan dem. Mannen bytte språk, bytte till deras språk och det var mycket information, mycket att ta in och slutligen fick han sina två askar. Mannen satte sig på en gungstol intill brasan och bara stirrade. "Du kommer utmanas, snart." Sa han innan han slöt ögonen och verkade koppla bort allting.

Gabriel tog askarna i fickan och tog sig till Olivia och tog hennes arm och ledde varsamt ut henne.

Olivia ryckte till ur sina tankar och reste sig från stolen hon satt i. Tog asken och höll den nära till hjärtat.
"Jag fick en pärla." Viskade hon och såg på honom.
"Men jag vet inte riktigt varför..."

Han log mot henne och smekte hennes kind. "Han ser allt, han har sett något som kommer göra den värdefull." Sa han och smekte hans kind. "Det hade med styrka och göra. Så jag antar att du kommer få vara stark." Sa han leendes.

"Jag väntar ju ditt barn." Sa hon och smekte asken med tummen och log igen.
"Jag har nu två egna pärlor och en stulen." Sa hon och kastade en blick på honom.

(Visst har hon tre? Får för mig hon har 4 ibland)

(Det är väl en för väktare, en för ärren och något med Gabriel va? Då blir det ju fyra med denna isf :o )

"Det gör du." Log han stolt. "Det har du. Fin samling." Log han.

(ja en grön, gabriels förlovnings pärla och ärren.)

"Men jag måste lära mig sätta in alla på dig. Visst måste jag sätta in dem i ordning?" Hon hajade till.
"Om Kvinnorna satte in dem. Hur kunde de då inte veta vilken förlovningspärlan var?"

(Exakt!)

Han såg på henne och nickade sakta. " Luna kan instruera dig. Jag kommer behöva vara i vargform. " Sa han och kände sig genast obekväm. Han älskade pärlorna men han hatade dem också. " För de satte aldrig in den. Det gjorde alltid jag. Eller ja, den tog jag aldrig ur snarare om det inte var nödvändigt för att fläta om eller så och det gjorde jag själv. Eller fick Samy att hjälpa mig, som närmaste." sa han lugnt.

"Åh!" Utbrast hon och log stort.
"Påminn mig att du behöver bli borstad med. Du måste vara fin." Hon nickade och gav honom ett leende.
"Jag ser min förlovning som mina ärr." Hon såg på honom och blev sedan tyst.
"Du gav mig dem och jag blev då din. Men ändå så blev vi sepererade.."

Han flinade lite. " Om Luna orkar kanske ni kan börja träningen ikväll? Det är ganska mycket att lära sig." Log han. För att sedan bli allvarlig. " Men nu är vi tillsammans." Viskade han.