Life - Lupple & Medi PRS

"Sant men du måste kunna ha en för andra ändamål." Hon gav honom en kyss och suckade.
"Jag måste ju skriva klart min bok. Du minns väl att jag är författare."
Hon kunde se barnen springa mot dem och hon böjde sig ner.
"Hej där." Sa hon och log.
"Har ni haft det bra medan jag varit borta..."

"Det kan du göra när du ska vila." Sa han med ett mjukt leende. "Klart jag minns." Log han och möttes snart av barnen. De kramade om Olivia och skrattade glatt. "Jättebra, hur mår du?" Frågade de lyckligt och i kör.

Hon såg barnen med ett stort leende och kramade om dem.
"Åh jag har haft det bra. Igår og jag hand om en stor bebis. Han gnällde hela tiden." Hon log retsamt.
"Men jag tror ni inte skulle gnälla så säg till Gabriel att ni är mer vuxen."

De skrattade till och såg på Gabriel och såg väldigt roade ut. "Vi gnäller mindre." Ropade det glatt och kramade om Olivia innan de sprang vidare och fortsatte sin lek.

Hon reste sig och såg på Gabriel.
"Se de är mindre och gnäller mindre." Hon kysste hans kind.
"Men jag förstår att det gjorde ont. Men du måste vara rädd om dig. Du får inte dö för tidigt..."

Han höll om henne, kramade henne mjukt och lutade huvudet mot hennes huvud. "Jag kommer veta när jag ska dö Olivia. Det kommer vara väldigt tydligt när min makt är mindre än någon annans." Viskade han och höll henne nära sig. "Det är långt bort." La han sedan till. Han visste att ingen skulle kunna vinna över honom i flocken. Han var starkare än dem alla.

"Bra för jag kommer inte klara den förlusten." Sa hon och höll i hans arm. De stod så en stund.
"Ska vi gå vidare? Vi har faktiskt saker att uträtta..." Sa hon och log mjukt

Han nickade sakta och släppte taget. "Låt oss." Sa han och ledde bort henne till pärlmakararens stuga.

Väl framme knackade Olivia på och öppnade dörren.
"God morgon. Hur mår ni?" Hon tog av sig skorna och såg mot Gabriel.

"Bra tack." Svarade åldringen och gick fram till henne. Tog hennes händer och såg in i hennes ögon med sina grumliga. "Jag ser utmaningar framför dig. "Viskade han, "Du ska få en styrkepärla som hjälper dig att bibehålla styrkan under utmaningarna." Viskade han och nickade sakta. "Och också för att du redan visat styrka." Sa han, klappade henne på händerna innan han gick bort och kom tillbaka med en vacker ask. Där i fanns hennes nya pärla. Sedan vände han sig mot Gabriel. Drog in honom i stugan, eller ja det var mer en hydda och satte ned honom framför elden. "Så mycket strider. Då, nu och sen." Viskade han hummande.