Life - Lupple & Medi PRS

"Där har du rätt men du ska ju vara en förebild. Inte göra som de säger." Hon kysste hans haka och låste efter sig. Sedan började hon gå.
"Snart kommer jag ta bara portalen när jag inte kan gå. Men när jag har dig och magen är liten kan jag gå."

Han skrattade roat. "Jag kan faktiskt vara en förebild också. Till min dotter ska jag vara den bästa pappan." Viskade han och kysste henne lätt. "Det är tur att vi har portalen." Log han och nickade sakta. "Jag längtar tills det börjar synas. Det är vackert." Viskade han och såg på henne.

"Tänk på att förbannelsen är bryten. Vi kommer få mer än ett barn." Sa hon och log, nickade.
"Men då måste du hjälpa mig mera. Jag kanske måste ha dörren öppen så jag kan nå dig bättre." Sa hon och skrattade. Kanske ha en sån där klocka?"

Han skrattade åt hennes förslag. "Eller så skaffar vi telefoner, så du kan ringa." Log han och pussade henne på kinden. "Jag längtar." Log han lyckligt.

"Jag har telefon du har bara inte frågat efter mitt nummer." Hon fnittrade.
"Du gjorde mig gravid innan du fick mitt nummer. Charmigt." Sa hon och höll hans hand hårt.
"Jag längtar med. Men så fort jag inte kan göra arbete så får du göra det åt mig."

Han skrattade lågt. "Kanske för att jag inte har en." Sa han och smekte hennes kind med sin fria hand. "Jag ska skaffa en och be om ditt nummer." Log han och funderade lite. " Skulle du vilja gå ut och äta middag med mig?" Frågade han mjukt. "Självklart. jag kommer hjälpa dig, med allt." Log han.

"Har du inte en telefon?" Sa hon och gapade.
"Jag som trodde att du har en..." Hon gav honom ett leende och nickade.
"Jag vill gärna äta middag med dig." Hon kunde se byn nu. höra barnens glada skrik när de jagade varandra och log.
"Åh mina barn kommer älska vara här men de kommer få vara i alla riken."

Han flinade lite. "Nej alltså vem ska jag ringa? Behöver jag flocken kan jag bara skifta form. Och alla jag behöver finns ju i närområdet." Sa han och gestikulerade mot byn. "Det kommer dem få vara." Log han. "De ska känna sig trygga överallt." Log han.

"Jag tänkte inte så långt." Sa hon och flinade.
"Men du har rätt. Du behöver egentligen ingen." Hon såg på honom.
"Men om det är så så kan du be om Mistrils nummer. Ifall du behöver tala med henne..."

Han nickade sakta. "Ja det är väl hon då." Sa han med ett snett flin. "Men för att du ska kunna nå mig behöver jag en. Och därför kommer jag skaffa en." Log han och pussade henne på pannan. Klev sedan in i byn.