Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg de båda faten stå utanför vargrummet och hon gick in till sig, började dra av kläderna och såg på honom.
"Om du kan stanna över så är glag glad för det."

Han lyssande på hennes röst och såg upp i taket.
"Äldre än bibeln?" Frågade han tyst.

Han log smått. "Jag stannar tills du somnar, sedan springer jag iväg. Kommer framåt morgonen. "Log han.


Mi skrattade lågt. "När jag föddes så räknade man inte tid på samma sätt som idag. Jag vet inte vilket år det var." Viskade hon och suckade tungt. "Men som människa levde jag i små byar, i hyddor. " Sa hon med ett svagt leende. "Min man var ute till sjöss. Handlade och upptäckte världen. Han kom bara tillbaka ibland sedan dog han tror jag." Sa hon tveksamt.

Hon gav honom en kyss och drog täcket över sig.
"Se till att lägga filten om mig innan jag går. Du är så varm så jag inte kan ha pyamas på mig."


Ethan lyssnade med slutna ögon. Mi hade varit gift. Något högg honom i magen och han blev tyst, huvudet sjönk ner och han blev tyst för en stund. Men sedan vände han på huvudet.
"Tror? Han är väl död? Men hur blev du vampyr då?"

Gabriel log. "Jag lovar, jag ska bädda om dig." Sa han och log.


"Jo han är död, men jag vet inte hur. Om det var i krig eller tills havs. Han var en hemsk man. " Sa hon irriterat. "Nej usch, måste vi prata om detta?" Frågade hon och log snett. "Åh vår by blev attackerad, om natten. Av något mystiskt. Flera stycken försvann och jag blev förvandlad. "Sa hon.

Hon slöt ögonen och drog några djupa andetag.
"Älskling?" Mumlade hon trött, öppnade trött ögonen och såg på honom.


Ethan såg på henne med en kärleksfull blick.
"Vad ska vi prata om då? " Frågade han och pressade sig mot hennes kropp.

"ja?" Frågade han och kröp ned intill henne, höll om henne så hon skulle kunna somna.

Mi tittade på honom och log. "Åh jag vet inte, vi kan prata om detta om du önskar." Log han och kramade hans händer.

"Jag vill prata om våra barn..." Hon var så trött att hon hann inte säga mycket utan somnade i hans famn.

"Vi kan pprata om Olivias brölopp kanske?" Viskade han med en hemlighetsfull ton. Skrattade och nickade sakta.'
"Så vi borde prata om mat med."

Han nickade sakta, låg kvar och halvvilade någon timme innan han tvingade sig upp. Bäddade varsamt ned henne och försvann sedan till byn.


"Åh det kommer bli kul. Ser du fram emot det? " Log hon glatt. "Jag tror du kommer få se lite underliga varulvseder." Sa hon leendes. "Mat? Vad tänker du?" Frågade hon.

Hon gnydde till när han lämnade henne och vaknade till.
"Oh nej jag glömde hhjälpa kung Edward." Hon såg sig sömdruket om och tog sig ur sängen. Drog på sig nattlinnet och öppnade dörren till hallen.


Ethan funderade en stund och nickade.
"Jag är nervös det vill jag säga men det kommer väl gå bra?" Frågade han och log.
"Kött vad annars?" Frågade han och hörde Olivia utanför.

Hon skrattade. "Det kommer gå bra, du är ju min dejt." Viskade hon leendes. Hörde sedan Olivia stapla runt och tog sig snabbt ur badet. "Kommer snart." Sa hon och virade handduken om sin kropp och skyndade ut i hallen. "Olivia. Vad händer?" Frågade hon och såg på henne. Tyckte att det var lite jobbigt att vara såhär avklädd, kändes ofint men hon tänkte inte låta Olivia ramla i sömnen. För hon trodde att hon gick i sömnen.