Life - Lupple & Medi PRS

"Tja för att jag stressade upp mig. Jag sprang upp och ner, ramlade nästan." Hon vände sig om och og hans händer.
"Inte lätt det här med att vara väktare och havande."


"Du räddade mitt liv så många gånger. Jag är dig evigt tacksam Mi. Och att jag säger Mi är för jag älskar dig."

" Hon kommer förlåta dig." Viskade han och nickade sakta. Kramade hennes händer.

Mi log. "Jag älskar dig." Viskade hon och kysste honom passionerat.

"Tror du det?" Frågade hon och kände värmen från hans händer och satte sig i hans famn. Lutade sig mot honom och slöt ögonen.


Han lade armarna om henne och drog henne till sig. Kännde hennes kyla mot sig och ryste till.
"Du är så kall. Blir aldrig van."

" Det vet jag." Viskade han och höll om henne, nära.

"Jag är ledsen." Viskade hon och höll om honom en stund innan hon tog sig loss ur hans grepp.

Olivia reste sig och sträckte ut sin hand och log mjukt.
"Ska vi se efter i köket? Det kanske behövs städa och jag kanske måste lägga mig redan."

Han suckade och skakade på huvudet.
"Inte ditt fel. Men ska vi inte bada? Du gjorde ju ett bad åt mig?" Han synade henne.

Han log mjukt. "Oroa dig inte för köket. Jag tar det. Gå och lägg dig du." Viskade han leendes.

Hon log. "Jo jag har ordnat. " Sa hon och visade upp badet för honom. "Bara och hoppa i." log hon.

"Jag klarar mig. Du kan hjälpa till Gabriel. Jag må vara väktaren men jag har ett ansvar." Hon reste sig upp och tog sig till köket och började plocka.

Vattnet var så varmt att han kved till. Såg på henne och höll ut sin hand.
"Kom och sätt dig med mig. Det blir bättre tror jag."

Gabriel suckade lite och nickade. "Okej jag hjälper." Sa han och gick dit och började att ordna med disken.


Mi lät sin klänning falla ned på golvet och hon klev in i vattnet med honom och satte sig.

De stod och städade i tio minuter innan hon lade undan en trasa.
"Jag känner mig klar. Ska vi gå och lägga oss kanske?" Hon sträckte ut handen och tog tag i hans.

Han lutade sig mot honom och log nöjt. Det var som perfekt nu. Kallt och varmt blev så mysigt.
"Så kan du berätta när du var människa? Vilket år är du född?"

Gabriel nickade sakta. " Det gör vi. "Log han och kramade hennes hand. Sedan började han gå upp mot sovrummet.

Mi höll armarna om honom och njöt av stillheten men så kom frågan. Hon log snett. Såklart var han nyfiken. "Åh jag är mycket gammal." Viskade hon. Som en start.