Rose Weasley och Scorpius Malfoy, förbjuden vänskap

~Scorpius~

Nästan precis då vi hade kommit hem var pappa tvungen att åka till jobbet igen och mamma skulle bort till någon väninna. Så jag blev ensam hemma. Jag var ganska trött, så det enda jag gjorde var att gå till mitt rum, kasta väskan i ett hörn och lägga mig på sängen. Egentligen hade jag bara lust att blunda och sova, men jag kunde inte. Det var något som gnagde inom mig. Jag vände på mig så att jag låg på sidan och min blick föll på boken som jag vårdslöst hade slängt på golvet. Utan att fundera vidare reste jag mig upp från sängen, roffade åt mig boken, sprang ut i hallen och drog på mig mina kängor samt min rock och en ganska så ful, men fungerande mössa. Med boken under armen styrde jag stegen åt det håll som min destination låg. I alla fall gissade jag att det var åt det hållet jag skulle.

Efter att ha gått i ungefär en timme (vilket kändes som en evighet) kom jag i alla fall fram till ett hus. Det lyste i nästan alla fönster och det såg allmänt trevligt ut där. Jag frös så mycket att jag skakade och det kändes som om jag hade massa istappar hängande från ansiktet. Plötsligt såg jag hur någon stirrade på mig från ett av fönstren. Sekunden efter såg jag dörren slets upp och utspringandes kom Rose. Hon hade på sig en rutig pyjamas och håret var uppsatt i någon sorts hästsvans. För varje steg hon tog sjönk hon ner lite i snön. När hon slutligen var framme vid mig så kastade hon sig mot mig och pressade sina varma läppar mot mina iskalla. Först vart jag lite chockad, men sen drog jag henne intill mig. Det kändes som om det var en sol inom mig som sken upp och gjorde mig glad. Det var som om jag verkligen hade längtat efter det här. Att få känna hennes läppar mot mina, få känna hennes kropp nära min.
”ROSE!” hördes en mansröst vråla och vi båda slet oss lite förskräckt ifrån varandra.
En man kom gående mot oss. Hans röda ansikte matchade ganska väl hans röda hår och man kunde på avstånd se att han var upprörd. Mannen var nu cirka en meter ifrån mig. Rose såg lite besvärad ut. Hon tog min hand och drog ett djupt andetag.
”Pappa, det här är Scorpius. Scorpius, det här är min pappa Ron.”
----------------
Nu kom det ni äntligen har längtat efter: fortsättningen! Hoppas ni gillade denna del, jag är dock inte så bra på att beskriva romantiska scener så ni får ursäkta mig. Ni ska bara veta att jag och
Adrasthea älskar att läsa era fina kommentarer. Man blir bara så sjukt glad av dom! ♥

Yey finally! Och det var Awesome!!! ♥

Aplåder. Det var värt att vänta på.

Hihi! Vad händer nu då? Ron, du skulle bara våga... Annars slår jag vad om att Hermione stoppar honom!

Ron skulle bara våga förstöra allting! Men superawesome kapitel, gud vad jag har längtat!

Superbra! Dumma Ron ._.

BÄÄÄÄÄSTAAAAAAA
Vad jag har väntat! ♥
Dumma Ron .__.

┏━━━┓
┃┏━┓┃
┃┃╋┃┣┓┏┓┏┳━━┳━━┳━━┳┓┏┳━━┓
┃┗━┛┃┗┛┗┛┃┃━┫━━┫┏┓┃┗┛┃┃━┫
┃┏━┓┣┓┏┓┏┫┃━╋━━┃┗┛┃┃┃┃┃━┫
┗┛╋┗┛┗┛┗┛┗━━┻━━┻━━┻┻┻┻━

Yey ett nytt kapitel! jättebra!
Om Ron kommer in och förstör allt stryper jag honom! Han får inte sabba det!

*aplåderar som f*n * ASSÅ DETTA KAPTILET VAR BÄST, HELT KLART VÄRT ATT VÄNTA PÅ :'D