Lunas Förälskelse [SV]

Men fy vad du är taskig Draco! Sluta med det! NU!
linnvendela vill ha mer! Nuuuuuuu! ♥

oj alla har en misstanke och jag med....hmmmm.... vi kanske har rätt misstanke XD
meeera

meeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Skricka gärna en uggla om era misstankar, om ni vill och orkar...
Fast jag skulle absolut inte säga om det var rätt eller fel, men det skulle vara kul att veta vad ni tror ! ♥

okiiii

Okej, nu får du ta och sluta Draco, Vad har du för problem??!!
Vill läsa mer!! ♥♥

Han kanske gör så för att Luna inte ska fortsätta att sakna honom? Det skulle ju vara lättare för dem båda om hon började hata honom

FÖRLÅT, för att jag inte la upp nåt igår, nu kommer det mer.
Om jag hinner kanske jag lägger upp två kap idag, men bara om jag hinner :3

Åh... För mig känns de lite tråkigt att sluta, men kommer kanske göra en ny ff, kaaaaasnke om jag orkar gör jag en fortsättning på denna, men är inte alls säker...

________________________________________________


Kapitel 48


När Luna vaknade, eller vaknade och vaknade, hon hade ju inte sovit så mycket på hela natten, så tog hon på sig och gick under tystnad ner till stora salen. Hon skyndade sig för att inte möta Draco, och absolut inte Pansy. Tänk som hon skulle hålla på nu när hon äntligen fått Draco. Även om det hade gått någon vecka sen Draco sa så till Luna, ville hon inte se honom. Fast hon inte hade pratat med honom så såg hon ibland på hur han höll på med andra.
Luna tog för sig av frukosten, hon var ovanligt hungrig och åt som bara den. Efter frukosten passade hon på att gå till biblioteket och skriva klart en uppsats som hon hade fått en vecka tidigare. När hon var på väg ut möttes hon av Blaises plötsliga kram. Hon antog att den var en vänskapskram, så hon kramade tillbaka.
- Har du vart uppe länge?, frågade Blaise som såg ovanligt pigg ut.
- Jaa, ganska, svarade Luna, du då?, fortsatte hon.
- Nja, svarade Blaise och frågade om dom skulle göra något efter lektionerna idag.
- Ja, visst, sa Luna glatt.
- Okej, ska vi mötas vid entrén vid halv fem?, frågade Blaise och log.
- Okej, bra, då ses vi, sa Luna och gick iväg mot sin första lektion. Det var spådomskonst med Hufflepuff. Luna kände nästan ingen i Hufflepuff, så det skulle antagligen bli en ganska tråkig lekton. Fast å andra sidan tyckte Luna om spådomskonst, så det var inte så farligt.
Dagen gick fortare än vad hon hade förväntat sig, och klockan var fyra, så Luna började sakta gå ner mot sjön. Hon såg att Blaise redan stod där, och det gjorde Draco också. Luna ville veklingen inte träffa Draco, inte när han var som han var, så hon gick en lite omväg, hon gick närmre, men dom såg inte henne. Tillslut var hon så nära att hon kunde höra dom tydligt.
- Vad gjorde jag?, sa Dracos bekymrade röst. Han lät inte som förut, han lät liksom helt vanlig, som när han brukade prata med Luna. Helt plötsligt tänkte Luna tillbaka till jullovet, och allt dom hade gjort där.
- Du var otrevlig, elak och allt dåligt man kunde tänka sej, sa Blaise lugnt. Luna tyckte det var väldigt konstigt att Draco inte fick något utbrott på Blaise.
- Men vad sa jag?, frågade Draco.
- Att du inte gillar henne något mer och sånt, sa Blaise lite svagare.
- Men jag måste prata med henne, nu, sa Draco förtvivlat. Blaise var tyst och Luna gick bort från sitt ”gömställe” och gick fram till dom. Hon låssades att hon inte hade hört vad dom sa och att hon blev förvånad att Draco stod där.
Luna, jag måste prata med dej, sa Draco snabbt och gick mot henne.
- Jag..., började Luna men Draco avbröt henne innan hon hann säga mer.
- Luna, snälla, jag vet inte vad som har hänt, Blaise har berättat allt för mej, jag minns ingenting. Det ända som jag kommer ihåg är att jag åt någon chokladgroda som låg framför min säng, sa Draco snabbt och kollade rakt in i Lunas ögon. Luna smälte som smör när han kollade på henne sådär, men bestämde sig för att inte visa det.
- Jag... Jag vet inte vad jag ska tro, kom det ur henne.
- Tro... på mej, sa Draco. Efter allt som hänt, älskade en del av Luna Draco fortfarande. Luna kunde ju inte säga att han inte ville vara tillsammans, för det ville han ju, det hade han sagt. Och Blaise visste inte om varför dom inte var tillsammans.
- Öh... Jag går, sa Blaise efter en fruktansvärd jobbig tystnad.
När Blaise var utom synhåll började Draco och Luna prata igen.
- Jag skulle aldrig säga något sånt till dej, det vet du, sa Draco övertygande.
- Jag vet, men du gjorde ju det, svarade Luna.
- Någon måste ha lagt något i chokladgrodan som jag åt, sa Draco väldigt oseriöst och skrattade.
- Men någon kanske ha gjort det, sa Luna inspirerat.
- Hahah, nej, vem skulle göra det, sa Draco och skrattade.
- Vem har alltid vart kär i dej, sa Luna.
- Pansy? Nej, det är ju osannolikt, sa Draco som fortfarande var oseriös.
- Varför inte? Du sa ju att du älskade henne i veckan, sa Luna som började mer och mer tro att sin idé´kanske var sann.
- Sa jag?, utbrast Draco.
- Ja?, svarade Luna.
- Hjälp, tänk om hela skolan tror att jag.. gillar henne, sa Draco med inte så road min längre.
- Så, vad tror du om min teori då?, frågade Luna som ville att Draco skulle säga att den var bra.
- Kan ju vara så, ska se vad Pansy gör några dagar framöver, svarade Draco som plötsligt insett att det inte var så kul längre.
- Bra, då ses vi här på...tisdag igen, exakt fem dagar?, frågade Luna och log lite smått.
- Okej, svarade Draco.
Luna gick tillbaka mot slottet. Hon tänkte, Draco, han gillade inte Pansy trots allt. När hon tillslut kom in till sin sovsal bytte hon om och somnade ovanligt fort.




________________________________________________

Idag blev det lite längre också ^^

den är fortfarande jätte bra och hoppas du hinner skriva ett kap till idag!!!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer