Rollspelare & Wolfy prs

"Helt klart sista." sade han och la sig halvt över henne men stödde sig mot sin friska arm. Han kysste henne ömt och smekte hennes kind lite försiktigt. Han tänkte se till att ingen nånsin la ett finger på henne igen.

Hon förundrades över hans självklara tonfall, precis som om han var övertygad om att det aldrig skulle hända igen. Hon kunde inte annat än hoppas på att han hade rätt.
"Jason.." började hon sedan trevande och flackade osäkert med blicken mellan honom och taket, "du menade inte allvar med det du sa inatt, va?"

Han suckade lågt och slöt ögonen. Han visste inte alls vad han skulle svara. Han la sig ner bredvid henne igen och kysste hennes axel istället.
"Jag vet inte, hjärtat. Jag tycker att du förtjänar bättre, det tänker jag inte förneka." sade han ärligt och kysste hennes kind igen.

”Men?” Leah såg förväntansfullt på honom. Det lät åtminstone som om han hade någonting mer på tungan, att han ändå ville att de skulle vara tillsammans. Hon bad till varje Gud som fanns om att de skulle höra hennes bön.

”Inga men. Du förtjänar mycket mer.” Sade han och smekte hennes huvud. Han kunde inte tvinga henne till något så han tänkte inte ens försöka men han ville att hon skulle veta att hon förtjänade mer än honom.

”Va?” Den förhoppningsfulla glimten i hennes ögon släcktes och ersattes av något sorgset. Det var ju inte så han skulle svara! ”Men jag vill vara tillsammans med dig. Räcker inte det?” Hon tyckte att det borde vara allt som betydde någonting: att de ville vara tillsammans med varandra.

Jason suckade lågt och smekte hennes kind.
”Du får göra som du vill men, åh fan där kom det ett men, du ska veta att du förtjänar mycket bättre.” Log han och kysste hennes panna. Han slöt ögonen igen och stönade lågt då han råka komma åt sin skadade axel. Han öppnade sina ögon och började pilla med hennes här istället.

Att han fortsatte jamsa om att hon förtjänade bättre gjorde henne frustrerad. Jason kunde omöjligt veta vad hon förtjänade och inte. Nu kom hon att tänka på att det kanske var något annat han egentligen försökte förmedla.
”Om du inte tycker om mig så kan du säga det rakt ut istället för att försöka få fram det på ett vänligare sätt.”

Jason rynkade på pannan och började skratta. Han skakade på huvudet och log smått.
”Du är ju helt galen. Jag är tokig i dig.” Skrattade han lågt och blängde lite på henne. Han kunde knappt tänka klart när hon log mot honom eller när hon så lite som uppmärksammade honom. Att han inte gillade henne var det dummaste han någonsin hört.

Vid vilket annat tillfälle som helst skulle hon ha blivit alldeles varm inombords över Jasons ord. Det blev hon i och för sig nu med, men hon förblev lika allvarlig och gjorde inte ens ett försök till att le.
”Vad är problemet då? Jag förstår inte ditt tjat om att jag förtjänar bättre.”