Flygande giraffer!

Rachel log och satte sig på en bänk i trädgården och började sakta äta. "Helst inte alltför stort, jag vill inte ha några andra lorder och så här helst, förutom dem som är nära till familjen" sa hon. Hon ville inte ha hit kvinnorna som fick henne dömd till häxeri, eller snarare dödad.
Hon fortsatte äta och lutade sig lätt tillbaka. Tjänarna började sakta dra sig in och och himmelen började bli mer rosa och orange.

"Närmaste släktingar och kanske tjänarstaben? Vi kan hyra in andra tjänare som passar upp på oss." sa han mjukt och såg på henne. De var hennes vänner och även David ville att de skulle ha kul och festa loss.

Rachel nickade sakta. "Det blir perfekt" log hon och åt upp det sista av maten och ställde ifrån sig tallriken. "När tror du vi kan ha det?" undrade hon. Hon ville inte skynda sig fram men ville heller inte riskeras att bli anklagad för häxeri igen.
Rachel lutade sig lätt mot David och såg på solnedgången. "En av pigorna, Saga kan vara min brudtärna om hon vill....Hon var en av mina närmaste vänner här".

"En månad kanske? Du ska döpas och vi ska hyra präst och kyrka, alla tjänare och deras familjer måste få nya kläder och badas. Vi måste hyra in nya tjänare och pynta slottet, sedan måste du och mor ut och skaffa nya klänningar samt en brudklänning." log han stort och tänkte på allt och nickade.
"Kan du ta Angelica med? Den där lilla flickan med änglablont hår som är döv på ena örat för hennes far slog henne innan hon kom hit." sa han enkelt.
"Hon skulle bli så glad." sa han mjukt.

Rachel log stort åt det, en månad, det var inte lång tid men kändes samtidigt som en evighet. "Det blir bra, och jag ska prata med din mor om kläder" skrattade hon en aning förtjust och nickade sedan mjukt. "Såklart jag kan, jag vet vem hon är, hon har kommit till mig i biblioteket förut ibland och velat att jag ska läsa för henne" sa hon och tänkte på den lilla flickan.

"Bra." log David åt allt och kramade om henne.
"Jag ska prata med prästen, det är en ung ny en och han verkar vara trevlig. Han döper dig säkert." sa han leende och la armen om henne.

Rachel borrade sig in i hans famn och log. "Jag hoppas det, när ska vi ta hand om det? Kommer det gå snabbt?" undrade hon och kysste honom sedan. Och igen, och igen. Hon gillade det väldigt mycket.

"Jag går till honom imorgon så ordnar det sig." sa David och besvarade kyssarna och drog in henne i sin famn som en liten boll.

Rachel nickade. "Det blir bra" mumlade hon mot hans läppar. Hon drog sig villigt mot honom och kysste honom än ivrigare. Hon la armarna om hans hals och slöt ögonen. Njöt av stunden att vara ensam med honom och att äntligen ha honom igen.

David stönade till och rädd för sig själv och sina känslor släppte han henne.
"Vi kanske bör gå in." mumlade han och rodnade av förlägenhet och skam.