The living dead(Dragon Fantasy)

Alex nickade eftertänksamt, hon fick väl försöka.
"Ärligt är jag mest hungrig nu, jag har inte ätit på tre år." sa hon och försökte le lite.

Mark log stelt och reste sig upp. "Lugnt, jag hämtar mat". Han öppnade dörren och bad en vakt som var en bit utanför att hämta mat innan han satte sig igen.

"Så....hur kommer det sig att du är Jacobs närmsta man?" frågar Alex och tar sig försiktigt upp på lätt ostadiga ben innan hon finner balansen och tar sig mot spegeln som fanns i rummet. Hon bleknade vid synen, hon kände knappt igen sig själv. Hon såg så skör, svag och kvinnlig ut. Det som hade varit härdat var försvunnet liksom hennes muskler och ärr.

Mark ryckte på axlarna. "Jag har lydit, gjort mitt jobb och varit grym som han". Han suckade och tog emot maten då den kom "Men jag gjorde allt för dig, han hotade att döda dig om jag inte lydde, inte gifte mig med Malin...".

Alex studerade sitt utseende, hon gillade det inte alls. Detta var inte hon, utan något de hade skapat för Marks räkning.
"Jag är så ledsen, om jag hade vetat." sa hon och satte sig vid honom.
"Tack." sa hon bara sedan, det lät så ynkligt efter alla dessa år.

Mark ryckte på axlarna. "Säg inte förlåt...Det är inte ditt fel" sa han bara och pekade på maten. Han såg sedan in i väggen. Han hade härdats mer och det var bara chocken av att Alex var här som gjorde att han kom ur det lite. Men han började sakta stänga in sig igen.

"Ska inte du ha?" frågade Alex och såg hungrigt på maten. Hon satte sig på stolen och väntade på hans svar. Hon såg ut som någon som inte sett mat på år, vilket hon tekniskt sett inte hade.

Mark skakade på huvudet. Han hade ätit dagen innan, och han ville se henne äta först. "Ät du, jag är mätt". Han hade ätit rätt rejält faktiskt sist.

Alex närapå slängde sig över maten, hon åt och drack med god aptit. Hade hon tänkt sig för hade hon bett om vatten istället för vin, men nu tänkte hon inte på det. Hon var hungrig och törstig och för ett tag var det de ända som existerade.
Men snart blir hon mätt, hon hade inte mycket att fylla och vinet gjorde henne varm och behaglig till sinnes.

Mark studerade henne, lättad över hennes aptit, för hon behövde varenda tugga. Varenda liten smula. Han sa inget fören hon var klar. "Gott? undrade han mjukt och ställde undan brickna.