The rich man's daughter(PRS)

Lance hade nu tagit över eller börjat ordna upp med sin faders affärer och skickat bud till Mona med brev vad som hänt och var han befann sig, att han skulle återkomma eller att hon kunde komma. Han skickade även ut soldater efter Edward, efter sin vän.

Hilde vaknade med ett stön och satte sig upp. En grym verklighet slog emot henne, var någonstans var Mona? Hennes barn? Edward? Levde någon av dem alls?

Mona lät håret falla i lockar och sminkade sig lätt för att dölja alla blåmärken även om läppen inte gick att dölja. Sedan gick hon ut ur sitt rum, precis då en tjänare kom rusande och lämnade ett brev till henne.
Hon spärrade genast upp det och läste det med stora ögon. Hon ville gärna komma dit, hemskt gärna. Men hon kunde inte, John skulle bli ännu mer rasande då. Men, det kanske var värt det?

Edward andades knappt då några soldater fann honom, vad de trodde var en död man. De petade lätt på honom och han stönade till.

Hilde låg i sin säng, hon grät sakta och kramade om en kudde. Hon hade hört från tjänarna vad som hänt, de hade kvävt barnet. En horunge mer eller mindre sa de. Tårarna föll sakta, de hade bara kastat honom, för det var en son bland avfallet, inte ens en grav.

Lancelott var klädd och var nu den adelsson han var född till. Nu väntandes att Edward skulle komma de hade fått bud om att de funnit honom.

Mona hade dragit på sig en kappa tillslut, hon skulle till Lance och kanske försöka komma ifrån John...Men innan hon gick så kom hon in till Hilde.
"Hilde!" sa hon förskräckt och kom fram till henne och slog armarna om kvinnan. "Hur är det?" sa hon oroligt och torkade hennes tårar.

Soldaterna kom in i herrgården med Edward som knappt var vid medvetande, han var än frusen och han var mager och hade inte ätit på dagar.

"Mitt barn, död, de döda honom." kved Hilde fram. Även om hon inte visste fadern, hon hade fått det med smärta var det ändå hennes eget kött och blod.

Lance tog hand om sin vän stoppade ner honom i ett varmt bad. Han tvättade honom själv och avlusade honom innan han lades i en stor säng i ett rum med sprakande brasa där värmen var påtaglig och varm.

Mona stirrade på henne och kramade om henne hårdare. "Jag är ledsen Hilde..." mumlade hon och försökte trösta henne även om det inte gick något bra. Tillslut släppte hon henne. "Jag måste iväg, Lance är hos sin far, som är adelsman, jag måste dit innan John bestämmer sig för att verkligen slå ihjäl mig" sa hon skrämt och tog sig upp. "Men jag lovar att komma tillbaka och hämta dig snart" försäkrade hon.

Edward var blå om läpparna och var helt medvetslös tills han låg i sängen. Han började sakta röra på sig och mumlade hest . "Har jag äntligen dött?".

Hilde sa inget, det var inte som hon hörde henne fast hon brydde sig. En stor saknad var efter henne bara.

Lance log halvt som han brukade.
"Ledsen kompis, jag tänkte inte låta dig komma dit." sa han och lade massa filtar över honom, orolig för sin vän.

Mona såg till att Hilde hade mat och filtar innan hon for ut ur rummet och ut till gården där en vagn stod redo. Hon hoppade upp i den och kusken körde snabbt iväg mot Lance och hans far herrgård. Bara en stund senare stannade de vid den då den inte var alltför långt borta och en tjänare sprang för att meddela den unga lorden.

Edward öppnade svagt ögonen. "Vart är Hilde?" undrade han bara och sjönk sedan ner ordentligt, han hade inte sovit på en säng på flera år.

"Det som är kvar av henne i en säng i Mona och hennes mans slott." sa han och gav Edward en mugg med varmt innehåll.
"Den får dig att sova, ger dig krafter." sa han vänligt.
Han sa åt tjänaren att släppa in henne i biblioteket och väntade på att Edward skulle somna.

Edward nickade sakta och kraftlös och drack upp allt i muggen. Bara någon minut senare somnade han och sov tungt, han behövde det.

Mona kom in i herrgården och visades till ett bibliotek. Hon slog sig ner på en stol och såg sig om en aning nervöst, hon hoppades inte Lance skulle märka något av det John gjort efter Lance åkt.