(ORP) Hide, run, survive

Ellie:
Känner mig lite awkward och försöker få ut den snuskiga lilla bilden av Marbelle utan BH. Hu.
"Vad var det du ville säga..?"


(Så guys, uh.. Jag tänkte hoppa in med Elsa lite längre in i rollet ^^ Typ som en liten kick på dramat och som extra gubbe c'x)

( Muhahaha MArbelle goes epic c:< )
Marbelle
Jag blir genast allvarlig igen, tittar ursäktande på Olivia och drar med Ellie till en sten. Sätter mig ner och trycker ner henne framför mig.
- Okej, vi måste prata, jag kommer att säga saker som du tycker är väldigt jobbiga att höra. Men någon måste säga det. Jag håller i hennes axlar, ifall hon skulle svimma eller få ett utbrott eller något. Heh.
- Ellie, Cate dödade Elsa.

Ellie:
Fattar inte vad hon säger. Ska det här vara något slags skämt?
"Va", säger korkat och känner hur kroppen kittlas av hennes beröring.
"Sluta nu, det är inte roligt", säger jag och skrattar ett nervöst skratt.

Marbelle
Jag suckar djupt, sorgset.
- Elsa försökte putta ner Cate från en bro, men Cate slet sig loss och puttade ner henne istället. Jag.. Är ledsen.

Olivia:
Jag sitter kvar, och väntar på att dem ska komma tillbaka. Jag drar fingret i sanden, så det formas som ett hjärta. I hjärtat ritar jag dit ett M. Sen sitter jag och betraktar bilden en lång stund.

Ellie:
Ruskar på huvudet. Jag vet att dem inte tyckte om varandra men.. Nej, aldrig.
"Det är inte sant.. Elsa skulle aldrig", känner hur halsen bränner av tårar.

Marbelle
Jag bara kramar henne hårt.
- Jag är så, så ledsen. Mumlar jag mot hennes hals.

Olivia:
Jag reser mig upp för att gå och utforska lite, och efter en liten stund är jag framme vid en bäck. Vattnet smakar ljuvligt när jag böjer mig ner och dricker. Sen ser jag någonting. En liten flicka, som liknar Hannah otroligt mycket. Hon ler och vinkar. Jag sluter ögonen hårt, och öppnar dem igen. Flickan är kvar. Hon vänder sig om, och hennes kläder är blodiga.
"Ollie...", säger flickan. Jag ryser till. När hon vänder sig mot mig igen, har hon ett läskigt leende, och en kniv i handen.
"Stanna med mig... Stanna...", viskar hon. Jag skriker ett öronbedövande skrik, och springer det fortaste jag kan. När jag är tillbaka, ställer jag mig ner på knä.

Marbelle
Jag hör ett öronbedövande skrik och reser mig tvärt.
- Förlåt, men jag måste gå. Säger jag mjukt och skyndar bort till Olivia.
- Hur är det?

Olivia:
"Hannah...", viskar jag, "Hannah..."
Jag tar tag i Marbelles handled, och springer till bäcken. Flickan är kvar.
"Där...", säger jag och pekar med ett krökt finger på "Hannah".