Skogens hemligheter

Indra log, "Jag tycker det är vackert nu med, allt ligger fruset som i dvala som om de sover och drömmer ljuvliga drömmar." ler hon mjukt och ser sig om.

Vincent skrattade lätt. "Så kan man också se på det". Han la armen om hennes axlar och fortsatte gå. "Ingen tar hand om trädgården så mycket nu dock...".

Indras ögon glittrade till, "Får jag göra det? Sen i vår? Snälla." sa hon leende och med ivrig röst.

Vincent skrattade igen, gladare. "Såklart!" svarade han sedan. "Det behövs lite mer omvårdnad nog...Några rum skulle verkligen behöva renoveras också...Det är bara att jag är för lat att se till att det blir gjort".

"Det blir svårare, jag vet inte hur man gör eller vad som passas." sa hon tveksamt men kysste honom för att hon fick ta hand om trädgården.

"Det är inte ditt jobb heller...Jag borde ta och se över alla delar i huset...Det finns några rum som är helt dammiga och som ingen någonsin är i". Han började gå in igen.

Indra nickade, "Det är ganska hemskt, här har du rum som du inte använder. I byn kan de bo mer än tolv personer i ett enda rum." sa hon, världen var bra orättvis.

Vincent nickade sakta och skämdes lite. Han hade aldrig tänkt så...Kanske för att han alltid har haft det bra ändå, utan sin far men han har haft allt annat. "Jag borde fixa upp några rum och kanske ge till någon fattig familj" sa han för att få sitt dåliga samvete att lätta.

"Kanske, men skulle du vilja ha dem här i ditt hus?" frågade hon, mest av nyfikenhet, det skulle bli en stor omställning.
"Men de kanske skulle kunna få jobb här med." log hon mot honom.

Vincent nickade sakta. "Bara de inte stör så mycket...De kan få jobb, kanske vara stalldräng eller piga....". De kom in och han funderade vidare.