{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

Michael märkte att Evins närvarande inte var på topp och petade henne hårt i magen.

Evin tar sig för magen, ett effektivt sätt att få henne närvarande, då ingen annan lyckats. "Aj, vad i helvette gör du." svor hon till och skakar sedan på sig, "Michael?" säger hon och nu tycks hon märka honom.

"Ja! Har du inte hört vad jag säger? Jag är innerligt förolämpad!!" flämtade Michael dramatiskt och såg bort från Evin. Han kunde förstås inte låta bli att le lite.

"För vad? Var du inte död?" sa Evin och försökte att fatta, hon fattade inte att han skämtade och kände sig allmänt nere för hon gjort honom ledsen.

Michael började skratta högt och kastade sig över Evin. "Jag skulle kunna vara odödlig ju!!" fnittrar han. "Och vet du, när jag vaknade blev jag jättesur för att du inte var där, hur kunde du lämna mig Evin? Jag har svårt att förlåta folk!" flinar han och kysser Evin.

"Jag trodde du dött, du övergav mig." försvarar sig Evin, och det är när han kastar sig över henne och kysser henne hon verkligen förstår att han är där, livs levande.
"Oh, Michael." säger hon och sen börjar tårarna falla, allt det instängda, allt det, hon trodde hon förlorat honom. Förlorat dem första hon vågat ta till sitt hjärta. "Du har fått mig att gråta, jag har aldrig gjort det." säger hon nästan förvånat, men hon skämdes över det.

Michael log generat och strök bort ett par tårar från Evins kind. "Jag tror visst att jag lovat dig förr att inte lämna dig, tror du jag skulle bryta det löftet eller? Jag älskar dig Evin, i hela mitt liv skulle jag aldrig kunna tänka mig något värre än att komma bort från dig, förstår du vad jag säger?!?"

Evin kväver gråten, det var skamligt och svagt att gråta det visste hon, därför hade hon aldrig gjort det inte ens som litet barn.
"Men döden kan ingen människa rå över." sa Evin och svalde tårarna.

"Jo, jag. Jag säger ju att jag är perfekt. Du är också perfekt. För mig i alla fall...Men du måste lära dig att det är okej att gråta, gör man inte det är man lika svag som när man är en otränad människa mot 1000 soldater, gråter man blir man starkare, visste du inte? Och dessutom slår jag vad om att du är minst lika söt när du gråter."

Evin bara skakar på huvudet åt allt, allt lät så fel, allt, allt hon hade lärt sig var helt annorlunda.
"Varför skulle man vara starkare av det?" sa hon bara men log svagt, söt och perfekt var inget hon hört förr.