LotR (Privat)

Keya vände sig sakta mot honom, faktiskt uppmärksam. "Ja?" sa hon frågande, vad hände igår?

Han bet sig på tungan, tvekade. Kanske för att det var svårt att veta var han skulle börja.

Keya såg på honom och stannade sin häst, "Vad är det?" sa hon nu oroligt. Vad var det med honom? Vad kunde han mena?

Han försökte minnas gårdagen men ringen hade gjort minnena grumliga. Hade han sagt något? Vad hade han sagt i så fall?
"Besvärade jag dig igår kväll, Keya?"

Keya såg på honom, "Nej, Hur kan du tro det?" sa hon förvånat. Att han ens kunde fundera på det. "Jag tyckte det var trevligt igår kväll." log hon vänligt.

Han log lite lättat. "Det känns bra att höra", sade han lugnt och höjde sedan blicken mot slätten framför sig igen. Det kändes mycket bra att höra.

Keya rynkade åter på pannan men vände sig om och såg framåt. De red långt om länge och Keya undrade vad Banner hade menat.

Banner sade inget mer. Han visste inte vad han skulle säga! Så han gjorde som alla andra hade gjort, hållt tyst.

De red under tystnad, en pressad och jobbig tystnad där ingen av dem sagt ett ord. Efter timmars ridande hade Keya försjunkigt i egna tankar fingrandes på ringen och borta i blicken omedveten om allt omkring henne.

Banner både trivdes och blev obekväm i den stela tystnaden. Ena delen för att han inte behövde säga något men för det andra så ville han gärna bryta den jobbiga stämningen med något.