I en förändrad värld (Roll för alla)

"Eller hur." säger Stella och himlar med ögonen åt Vanessa, hon gillade henne inte ännu. Ärligt hade hon inte visat något annat än att varit en bortskämd liten huvudstadasbo och sådana hade Stella inget till övers för.

(Inte mycket.....ett bråk typ mellan Jenna och Vanessa xD och Stella håller på att förblöder för att Jenna jade bitit henne, men nu är allt ok xD)

"Nu säger jag det ingen , Ska jag berätta varför eller ska ni två gnabba ännu mer på mig ?" säger Vanessa. Hon var uttråkad att alla alltid ska ta allt för givet m. oss huvudstads bor.

"Fattar du inte? Detta är inte någon ****** lek som vi brukade leka i huvudstaden. Det är verkliga livet som du själv sa innan utanför bubblan."
Jenna skrek inte längre. Hon orkade inte, hon var slut och kände hur smärtan börjat komma tillbaka men hon brydde sig inte.
"Vi måste lätta ditt bandage." Inflickade hon mit Stella.
"är det ingen här som kan något om växter?"
Jenna började rabbla upp det som skulle behövas till att Stoppa flödet ifrån Stellas hand. Hon kände sig så hjälplös.

(God måste sova typ... nu. >_> Ester/Ethan bara hänger på er efter det här. xD )

Ethan betraktar uttråkat de andra när de håller på och bråkar. Han förstår inte varför de måste bråka egentligen, finns det någon bra anledning? Ethan har iallafall inte funnit någon och det har inte Ester heller.

"Ja det är jag medveten om och jag har faktiskt lärt mig mycket av mina få veckor här i skogen , Men om ni vill ha mig till någon nytta eller inte så är det bäst att ni slutar gnabba och berättar vilka ni är och vart ni försöker komma ! " säger Vanessa som började ilskna till lite.

"Varför ska vi börja? Du gillar att befalla va?" säger Stella smått sarkastiskt och nickar till Jenna då hon nämner bandaget.
"Men visst, jag är Stella kommer från ett läger där vi arbetar på bommullsplantagen, vi fixar dina kläder." säger hon syrligt och fortsätter, "Och jag ska till Norrland, gillar inte att jobba, svälta och att slås fördärvad." avslutar hon det hela.

"Okej , Det låter rimligt. Och Ja . Men ni vet att den här vägen är inte bra att ta . Det är soltadet Nord-öst om kanten här" säger Vanessa och tittar in i hennes ögon (STELLAS) , Hon hade ju ignoerat det där första då hon redan visste det.

Jenna hjälpte Stella med tygstycket. Band om det igen men inte lika hårt. Hon ville egentligen lägga på ett grötomslag men det fick räcka. Det blödde fortfarande. Hon kunde se märkena efter sina tänder i hennes hud.
”Norrland?” Sade Jenna frågande.
Hon hade hört viskningar om ett ställe där regeringen inte regerade men efter det begett sig till söder och efter hennes brors död hade hon avslagit tanken. Det kändes konstigt att höra det Stella berättade om sig själv. Under dessa omständigheterna kändes det så tvingat på något sätt.
Jenna kunde inte hjälpa att ogilla Vanessas överlägsna ton. Hon irriterade sig på att Vanessa fortfarande inte hade svarat på någon av frågorna men hon var alldeles för trött för att ställa dem igen.

[Äntligen en dator. Btw, tror inte vi följer någon väg. ]

"Vi kanske inte skulle dit heller." mummlar Stella illsket till Vanessa och ser på Jenna som band om hennes hand, det blödde fortfarande, när skulle det sluta? Slulle det sluta? tänker hon oroligt och nickar åt Jenna, "Ja, i Norr lever de fritt regeringen har ingen makt där, bland Norrlands skogar och fjäll." ler hon. "Tror jag iallafall. det har berättats om det som en saga kring eldarna om kvällen. Men tror att det kan ligga sanning i det." säger hon och lägger huvudet på sen, för att undra vad Jenna trodde om saken.

Jenna visste det. Alla kunde inte bara ha tillåtit regeringen att ta över men det var vad dem ville att de skulle tro. Samtidigt ville hon inte låta sig själv tro på det för mycket. För om det fria landet inte fanns ville hon inte bli för besviken.
”Det verkar troligt.” Sade Jenna.
Hon såg hoppet i Stellas ögon. Tillochmed Vanessa verkade veta om landet i norr. Vad skulle de annars göra om inte uppsöka landet i norr? Vandra som hon gjort runt och runt i år? Det skulle vara svårt att hitta tillräckligt med föda till alla ifall det var så att deras stora grupp skulle hålla ihop. De skulle behöva vandra stora sträckor. Jenna hade lagt märke till hur Gordon verkade lite för fäst vid sitt gevär. Hon hoppades han inte skulle vara dum nog att använda det till att leta mat till dem. Med sina fingrar började hon att följa sina pilarsspetsar. Hon trodde inte någon av dem andra märkt skillnaden i dem. Två var gjorda för att ta ned djur medan den sista var gjord för att döda människor. Den nyaste flickan som kommit till deras grupp hade verken sagt eller gjort så mycket mer än iakttagit. Jenna hade ännu inte kommit till något uppfattning om henne. Sedan var det killen som suttit långt in i grottan, Ethan. Det hade varit något med han och Sonia även om Sonia inte hade verkat berätta.