Power (Ett rollspel för alla)

((Hmm... poor Annabeth. Ariana är tbx.))

Ariana vet att Dominus vet att hon är här. Han måste veta det. Annars är han lika korkad som hon minns honom. Den irriterande idioten som trodde han kunde allting! Ariana tar ut sin nyfunna ilska på närbeliggande föremål. Det råkar vara en växt, ((Ariana-the plant-killer)) och nu är den död. Den flammade muntert där bredvid henne i den tomma korridoren. Ariana njuter av känslan av att ha makt. Men hon vill fortfarande att Dominus' nya lilla bräckliga skara ska utplånas. Därför måste hon hitta någon, eller några som kan hjälpa henne med det. låter plantan spraka i sin ensamhet när hon lämnat korridoren bakom sig.

((Ariana; The Plant Killer! Låter som en titel till en actionfilm... xD))

Annabeth lade tillbaka brevet.
Det spelade ingen roll hur mcyket hon önskade att mamma var där, hon skulle ändå aldrig komma. Och det var omöjligt att söka upp henne. Annabeth hade provat flera gånger.
Efter en stund kröp rastlösheten i henne. Hon ville att det skulle bli middag fort.


((Hade ingen aning om vad jag skulle skriva o__o))

När Liz kommer in i sitt rum sitter Mia där. Tjejgruppen måste ha återhämtat sig.
Mia ser nervös ut men vågar ändå prata med Liz.
"Ditt jävla freak! Vad för något är det du håller på med? Din idiotiska vän bara försvinner och du slår ned oss allihop när vi tappar koncentrationen. Ditt jävla freak, dra åt helvetet där du hör hemma!" skriker Mia.
Liz försöker att inte skratta.
"Jag kan inte rå för att ni är så blinda så att ni inte såg henne och jag kan inte rå för att ni svimmade av blindhet. Eller har jag fel?" svarar Liz helt lugnt.
Mia tiger. Liz kan se att hon inte vågar säga något mer.
Liz lämnar sina skolsaker och går ut ur rummet.

((Visst gjorde det? Nu kommer Ariana och stör Annabeth för att jag inte har något annat att göra.))

Ariana söker efter någon, något eller helt enkelt någonting som kan väcka hennes intresse. Hennes nu unga jag är ungefär lika gammal som vem som helst på skolan och skulle egentligen inte ge några misstankar. OM man sett henne förut. Men det ordnar hon senare. Det är bara att nästla sig in i systemen och fippla med några ord. När Ariana tänker på det, kan hon säkert övertala en av de som Dominus valt att stå på hennes sida. Skulle nog inte vara så svårt egentligen. Man lovar dem någonting, de dem vill ha allra mest och det är klart sedan. Inte för att det behöver vara sant men hon kan låtsas. När hon bestämt sig för att det ska vara så förvandlar hon sig till en korp och dyker upp i en av flickornas rum. Anna någonting om Ariana inte är helt ute och cyklar.

(Woohoo, en korp dyker upp från ingenstans, det här kommer gå bra för henne. xD)

((Oki, nu händer något ))

Annabeth tittar förvånat på kropen som just flög in. Var i helvete kom den ifrån?
Hon öppnar iallafall fönstret så att den kan flyga ut, men den verkar inte ha några planer på att försvinna. Annabeth suckar.
Hon hade varit i två dagar på internatskolan, och varenda minut hade varit hemsk.

Ariana synar flickan. Granskar dennas grå ögon och försöker att läsa av henne. Flickan har det antagligen inte så värst lätt hemma. Med tanke på att Ariana kan ta sig in i flickans tankar.
"Var hälsad." Kraxar korp-Ariana. Hon måste hitta på något. Andar? En korp-ande som uppfyller önskningar i utbyte mot hjälp? Det fungerar. Då kan planen börja.

Annabeth håller på att ramla baklänges när korpen börjar prata.
Sen tänker hon "varför inte?". Efter allt som hänt så verkar ingenting för knäppt längre. Eller så håller hon på att bli knäpp.
"Vem är du?"

"Jag är korpen." Svarar Ariana mystifikt. "Här för att ge dig vad du önskar mest, i utbyte mot några enkla tjänster." Fortsätter hon och undrar hur flickan kommer reagera. Ariana har inte orken att gå in i hennes huvud, inte nu. Senare så hon kan få som hon vill. Men inte nu.

Annabeth höjer på ögonbrynet. Hon tror inte ett ögonblick på vad fågeln säger.
"Jag har inga önskningar." säger hon, även om det är världens största lögn. "Jag vill inte ha hjälp från en fågel."
Med de orden går Annabeth ut ur rummet, och överväger att gå till ett mentalsjukhus. Det avr verkligen något fel på henne.

((Måste äta, vet inte om jag kmr tbx sen.. Därför avslutade jag det hela såhär. Hoppas det är ok ))

Lelia stirrar upp i taket. Hon plockar upp sin mobil. Tre missade samtal och fem medelanden från hennes far. Hon trycker bort dem och lägger tillbaka mobilen i fickan.
Den höga musiken får henne att bli lung. Hon kanske ska smita iväg till musiksalen senare...