Life - Lupple & Medi PRS

Hon sjönk ner framför Gabriel och såg på honom över axeln.
"Så du får göra vad du vill med håret." sa hon och skrattade.
"Som utlovat."

Ethan hade städat i köket och kom nu upp till badrummet där han klädde av sig.
Trött sjönk han ner i karet och såg på Mi.
"Älskade..."

Gabriel log och kysste hennes hals lätt. " Jag kommer ta ur din fläta och fläta om den." Viskade han och började att ta ur hennes lilla fläta och fiskade av pärlorna.


Mi såg på honom och hällde i lite skum och fin olja som doftade underbart. "Ja?" frågade hon ömt och smekte honom över håret.

"Det går bra. Allt för att du ska vara sysselsatt." Viskade hon och kände värmen från elden.

"Har du tänkt på hämnd någongång? Du minns hur blodig jag var när du först mötte mig. Jag sa att det var några från skolan. I veckor försökte du få mig tala om vila det var."

Han log och började att borsta igenom hennes hår. Började tyst att sjunga för henne.

Mi såg på honom och log stelt. Intressant fråga. Hon nickade sakta. "Jag minns." Sa hon och lekte lite med hans hår. "Som vampyr är man blodtörstig Ethan. Jag funderade på att mörda dem där som skadat dig. " Sa hon ärligt. "Men jag fick aldrig deras namn." Sa hon.

Olivia slöt ögonen och lyssnade på hans sång. Log för sig själv. Han som sagt han aldrig skulle sjunga för henne. 1-0 till henne.
"Hur mår du?" Frågade hon efter en stund.
"Jag menar har du ont eller annat?"


Ethan såg på henne och lade huvudet på sned.
"Fast jag sa väl några namn? Men jag var så arg och rädd att jag skulle hamna i fängelse. Nu har det börjat spöka hos mig. De förstörde mitt förra liv och jag vill att de betalar."

Han svalde hårt, slutade att sjunga av hennes fråga och skakade på huvudet. "Jag mår okej." Sa han tyst. "Inte särskilt ont. Bara lite sorgsen." Förklarade han och slutade att borsta hennes hår och samlade ihop två slingor och flätade samman dem med pärlorna och lät flätorna ligga som en krona på hennes hjässa.


Mi svalde hårt. Hon ville inte att han skulle veta detta. Hon hade ju fått reda på deras namn och mördat dem. Hon undvek hans blick, tittade ned i vattnet och suckade. "De är döda." Sa hon trött. "Jag tappade besinningen. " Erkände hon skamset.

"Varför då?" Hon smekte hans knä och suckade.
"Du skyddar bara det du håller kärt." Sa hon och smekte sedan sin mage.
"Jag har överansträngt mig idag och det är nog inte så bra."

Ethan tog hennes hand. Smekte den och log mjukt.
"Det är inget att skämmas för. Jag hade bett dig att döda dem. Jag ville se dem döda. Om de levde idag hade jag bett dig döda dem idag med."

" Jag vet, jag vet att jag agerade rätt. Höll dig säker. Men det är aldrig roligt att slåss. " Sa han ärligt och nickade sakta. "Du får vila mycket imorgon." Viskade han och smekte hennes mage. "Hon är stark. " Viskade han och menade Honey.

Hon log svagt och nickade. "De var fruktansvärda människor." Sa hon och smekte hans kinder. " När du blir vampyr. Kommer såna där känslor vara förstärkta. Du måste lita på mig när jag säger saker även när det är sådär förstärkt." Sa hon och såg allvarligt på honom.

"Jag kan ju vila i natt ju." Hon pekade på klockan. Den hade blivit sju och hon log.
"Dock är jag pigg så jag måste hämta några örter." Hon såg på honom och log.
"Vi är starka men jag tror hon är sur på mig." Viskade hon mjukt.


"De var så fruktansvärda. Det var derför jag rymde. Hittade dig och har idag aldrig lämnat din sida om jag inte är tvungen."

Han nickade sakta. "Det kan du. Men du ska ha en lugn dag imorgon." Förklarade han och smekte hennes kind. "Varför skulle hon vara sur?" Frågade han nyfiket.

"Jag är glad att vi hittade varandra." Log hon och kysste honom lätt.